Header_har.png

Hippie, bantare och kvinna

Johanna Söderhagen

Johanna Söderhagen har tittat närmare på det här med vegetarianer på TV.

Finns det något mer folkligt än en riktigt blodig biff? Nä, det verkar inte så. I Hollywood finns det uppenbarligen inget märkligare eller lustigare än att välja bort kött. Men de som titulerar sig som vegetarianer/veganer, vilka är de egentligen? Dessvärre är de få och känns som extrema karikatyrer. Efter en lång och huvudvärkig research har jag lyckats pressa fram fyra stereotyper av hur icke-köttisar gestaltas i amerikansk TV: Hippien, Känsliga Tjejen, Hälsohejaren och Den Irrationella Hycklaren.

På 90-talet blev New Age-hippieflummaren populär att ha med i amerikanska TV-serier. Denna stereotyp är ofta en kvinna med batikkläder som värnar om världsalltet och är allmänt ”all over the place”. Givetvis är hon är comic relief och hennes tankar är egentligen mest som en rolig kontrast till de övriga karaktärerna. I denna kategori finns bland annat Phoebe Buffay från Vänner och Dharmas mamma i Dharma & Greg. Dharmas mamma Abbys veganism är mer som en del av ett enhetligt hippiepaket där hon är för fri sex och emot äktenskap. Vad som är intressant är att hennes make Larry anses lika mycket hippie som hon, men han vill absolut inte välja bort kött, något som Abby ogillar och gnällar över. Phoebe är, precis som Abby, något av en fri själ. Detta får vi veta genom att hon inte äter kött, gillar kinky sex och långa kjolar, samt värnar om julgranars rätt att inte bli nedhuggna. Phoebe ses som ganska dum och naiv och hennes livsstil ses för det mesta som ett skämt. Jag menar, julgransaktivist och köttvägrare, skojigare blir det nästan inte.

En annan lika tröttsam stereotyp är Känsliga Tjejen. Denna kliché förutsätter att kvinnor är mer känslosamma och väna och således älskar ulliga djur. Lisa Simpson är ett strålande exempel på detta. I ett avsnitt av Simpsons besöker familjen en djurpark och Lisa blir väldigt förtjust i ett lamm i barnens zoo, vilket resulterar i att hon vägrar äta lamm senare på kvällen när Marge lagat middag. Både Homer och Bart blir såklart väldigt upprörda över hennes beslut, och vill till varje pris få henne att äta kött igen. Lisas tilltag visar på hur känslostyrda kvinnor kan vara i förhållande till de mer rationella männen, i det här fallet Homer och Bart. Det handlar alltså inte om något beslut byggt på politiska och rationella argument utan på att tjejer helt enkelt inte kan se djurbebisar utan att modersinstinkten väcks till liv.

En tredje stereotyp skulle kunna kallas för Hälsohejaren. Tänk en onyttig amerikansk familj på 90-talet som gillar pizza. Detta måste såklart styras upp! Eftersom blodiga biffar ännu inte räknades som smalmat så bestod harcoredieten av typ sesampasta, salladsblad och spenat. Både Peggy Bundy, i Våra värsta år, och Blossom, i serien med samma namn, gav vegetarianismen en chans för ett avsnitt var. I Peggys fall handlade det visserligen främst om att hon vann en känd personlig tränare som skulle hjälpa henne i två veckor, och då ingick vegetarisk kost i själva upplägget, men likväl likställs vegetarisk kost med ett hälsosamt liv och en smal kropp. Något som Peggys man, Al, inte kunde bry sig mindre om samt göra sig lustig över. I Blossom är det hennes pappa som föreslår ett mer hälsosamt leverne vilket Blossom helt går upp i, medan hennes bröder tycker det är världens sämsta idé. Vegetarisk mat ses här som något nyttigt, men också tråkigt och präktigt och till för tillknäppta människor.

Den sista, men kanske allra mest frekvent använda kategorin är Den Irrationella Hycklaren. Även den här stereotypen är ofta en kvinna och likt Hippien har hon vissa ideal och precis som den Känsliga Tjejen är hon till viss del känslostyrd och framförallt väldigt irrationell vilket gör att idealen blir omöjliga att upprätthålla. Och detta visas genom att hon i slutändan straffas på ett eller annat vis, ofta genom att hennes principer bevisas orimliga när hon till slut ändå äter kött. I Sabrina Tonårshäxan är Sabrinas bästa vän Roxy en djurrättsaktivist som i ett avsnitt ska ta sig in på en MTV-tillställning med Carson Daly. På sig har hon och Sabrina varsin t-shirt med orden Meat kills. Problemet är dock att hon helt kommer av sig för att Carson är så snygg. Roxy är alltså ingen riktig vegetarian eller aktivist utan en hycklare som egentligen bara drömmer om romantisk kärlek. När Roxy senare ska se sig själv på TV blir hon återigen alldeles betagen av Carson och råkar, av misstag, sätta i sig en kalkonmacka. Detta bevisar att kvinnor inte kan upprätthålla rationella politiska ideal, för de är alldeles för upptagna med att svärma för män och vara romantiskt fnittriga. Även Glee tar fasta på det här och låter den något egensinniga veganen Rachel av misstag få i sig kött när den populära Finn glömt av att hon är vegan på deras första dejt. I båda fallen är det som upplagt för skämt när de principfasta tjejerna till slut äter kött ändå. Och i båda fallen beror det på att de är förblindade av snygga killar som gör det svårt att bete sig rationellt.

Denna uppställning av stereotyper är ganska beklämmande och visar egentligen mest upp ganska sunkiga kvinnoporträtt. Att värna om djurs rättigheter begränsas till en kvinnokultur som dessutom ständigt måste straffas och förlöjligas. Intressant nog är Hälsohejaren ingen kvinna, utan i dessa fall en manlig personlig tränare och Blossoms pappa. Å andra sidan är det de manliga familjemedlemmarna som är mest kritiska mot den vegetariska kosten och kvinnorna mer intresserade och mottagliga, och på så vis liknar det de övriga stereotyperna.

Okej, jag förstår om ni nu suckar trött och tycker jag är onyanserad. Jag inser givetvis att jag sparkar in en vidöppen dörr, eftersom amerikanska sitcoms inte ska vara banbrytande utan rent av bygger på att trötta Charlie Sheen-typer ska frusta ur sig trötta klyschor om allt som går det minsta utanför normen. Och det är såklart väldigt lätt att mena att jag är lite lätt bajsnödig och utan humor. Och man får givetvis skämta om kufiga kvinnor med batiktröjor och trånande tjejer utan principer, men jag kommer inte att skratta. För det är är så jävla tråkigt. Jag längtar verkligen efter den dag då vegetarianer och kvinnor får vara mer än ett roligt och löjligt inslag i serier, men tror dessvärre att jag får vara uttråkad och irriterad ett bra tag framöver.

Johanna Söderhagen läser till lärare och bloggar om teve på TV-klubben.

Illustration: Helena Blom

 

Related Posts

2 Kommentarer

  1. Fast det finns ju faktiskt vegetarianer på tv som inte framställs såhär, jag trodde ju du skulle skriva om Carrie i Homeland t ex! Många av dina exempel utspelar ju sig ändå för ganska många år sedan och det känns som att spelreglerna har förändrats en del och att man nu hittat andra ”nymodigheter” att skratta åt.

  2. Pingback: En Carriehyllning « TV-Klubben

Kommentera

*