Header_har.png

Till: Dig som vill ha en hund

Johan Lind

Johan Lind undrar om du verkligen är redo för en ny hårig bästis. Eller kanske vill du tänka på annat än bajs ibland?

Att äga en hund och ansvara för dess välmående är som inget annat. Det kan jag säga eftersom jag inte har en, utan två hundar. Det finns så många människor där ute som drömmer om att ha en hund att klappa på, ta ut på långa skogspromenader och kela med. Alla ni (säger jag och pekar aggressivt med mitt dömande pekfinger på alla er och envar. Ja, just du! Du som sitter där längst bak och försöker gömma dig, jag pratar om dig också) har ofta en gravt romantiserad bild av livet som hundägare. I era förvridna önskedrömmar finns inga drivor av hundhår på golvet, inga förstörda möbler eller tjocka gruslager i sängen. Ingenstans i era softade reklamfilmsliknande visioner finns det aggressiva hundar, oregerliga hundar eller andra hundägare.

Jag säger inte det här för att vara taskig, jag säger det för att nyansera er bild, ge er de rätta förutsättningar för att kunna avgöra om hundägande är något för dig, på riktigt, eller om du gör bäst i att låta drömmen förbli en dröm. Och om sanningen ändå ska fram så säger jag det här för min skull.  Världen behöver verkligen inte fler sinnesslöa hundägare med en skev bild av vad det innebär att ha hund. Jag klarar inte av det. Det är nämligen så att i samma ögonblick som man skaffar en hund blir man överkänslig inför synen av vanvårdade eller misskötta hundar. Nu har det nått den nivån att jag blir mycket mer upprörd när människor är onda mot hundar än när människor är onda mot människor. Torterade och förtryckta got nothing on till exempel vanvårdade fästingangripna byrackor i Texas! Så inte nog med att du som hundägare döms till att bo i ett hem som aldrig blir renare än ”ganska smutsigt”, det gör dig även till en sämre medmänniska.

Börjar du förstå vad det innebär att ha hund? Nej precis, hur skulle du. Jag har ju inte berättat om den absolut största baksidan med hundägandet. Den som ingen pratar om, den som inget hundforum nämner, den som dyker upp som en ovälkommen ovän några månader in i ditt nya liv som hundägare. Rövhålet, jag pratar om din hunds rövhål. Den tid du kommer att spendera på att nogsamt granska och analysera din hunds rövhål överstiger vida den kvalitetstid du och en eventuell henvän spenderar med varandra under en normal arbetsvecka. Det är helt sant. Och nej, jag är inte sjuk i huvudet. Nej. Det är bara det att hundar ofta har ett komplicerat förhållningssätt till sitt bajsande, och mer specifikt, platsen där de ska göra av sig. Och i egenskap av att vara ytterst ansvarig för hundens mående vill man att hunden ska bajsa. Är man då är ute på dagens tredje runda och hunden ännu inte bajsat så börjar man ju undra. Mår hen inte bra? Har hen ätit för mycket tennisboll? Sen ser man hur rövhålet börjar bukta ut. Pjuh, då kan man andas ut för det är tecknet på att saker och ting är på g. Det enda som återstår då är för hunden att hitta en plats som duger för att bajsa på. Det kan ta allt från tjugo sekunder till tjugo minuter. Nu, nu, nu kommer d.. nähe, det dög inte. Kom då. Nu, nu, nu? Inte, men kom igen då. Det ösregnar ju. Snälla, bara gör det. Kom igen. Är du inte bajsnödig längre? Jag får se röven. Nu? Nu? Nu? Jaaaaaa. Satan, inga bajspåsar. Jaja, det är ingen som ser mig. Vi smyger undan lite diskret sådärja. Du tror mig inte? Nä, men skaffa en själv då. Det är jobbigt, och det är jävligt. Och samtidigt helt underbart.

Johan Lind är copywriter. Han har en stor hund som heter Dexter och en liten som heter Focus. Och så twittrar han flitigt.

Illustration: Jon Munter, blogg

Related Posts

Kommentera

*