Header_otyg.png

Litterära familjer del 1 – Sörja för de sina

Mint letar litterära perspektiv på familjen.

För Maj Berglund är familjen ett arbete. Som hemmafru i 1940- och 50-talets Örnsköldsvik tillkommer naturligtvis en mängd hushållssysslor som gör detta rent bokstavligt korrekt, men det är frågan om mer än så. Det är också Majs uppgift ständigt skapa familjen. Hålla ihop den, vårda bilden av den. På så vis är det också ett jobb att aldrig få ta vila från.

Sörja för de sina (2012) är Kristina Sandbergs andra roman i sviten om Maj, som inleddes med den ofrivilliga graviditeten och motvilliga äktenskapet med den äldre och mer välbärgade skofabrikören Tomas Berglund i Att föda ett barn (2010). Sedan makens eskalerande alkoholism slutade i delirium och knivhot har han fått behandling och blivit nykter, men Majs vardagsliv är inte mycket annorlunda sånår på oron för att han ska misslyckas med att hålla sig nykter. Ett sympatiskifte har åtminstone skett sedan Tomas satte kniven i dörrkarmen, och svärfamiljen ser henne inte längre som ung lycksökerska. De vet vem som tar hand om vem. Samtidigt är kraven egentligen högre, då konsekvensen av att undermåligt arbete inte bara är ett mindre presentabelt hem utan ett farligt återfall. Hon ser väl till att han inte dricker?

Inte tar han väl något glas heller. Flera år passerar utan – till och med som inkallad under kriget! – men dessvärre är också själva återhållsamheten en del av problemet. Visst kan väl hon få ta sig ett glas själv men det är knappast utan skuldkänslor. Det blir svårare att få tillgång till annat socialt liv utanför familjen när han vill undvika riskabla sammanhang. För henne att åka hem till Östersund på begravning är bara knappt möjligt, kan hon verkligen lämna Tomas ensam med barnen? Det är inte hennes egen släkt som är familjen som både är arbetet och livet, det finns inget utrymme för något eget åt Maj. Det krävs en tids sjukdom – solklar utbrändhet för en nutida läsare – för att Maj ska få tillåtelse att tänka på annat, men även där har hon svårt att göra annat än skuldbelägga sig själv. Utan att hon mäktar med att formulera det syns ändå en längtan efter mer, till exempel i hur en kort och diffus flört på en kräftskiva kan bli en långvarig fantasi.

Sandberg försöker då och då samtala med Maj genom historien, insprängt i handlingen ställer hon frågor som inte kan få svar. Vad är det egentligen Maj själv önskar. Även i scenerna från researcharbetet hos Sandbergs egen mormor, som Maj bygger på, är detta frågor som inte besvaras. Inte ska väl det där vara något att gräva i. Nej, sitt du, jag gör bort disken själv. Krasst konstaterande snarare än beklagande beskrivs genom Maj ett plikttyngt liv. Ironiskt nog är samma känsla av tunga bördor också vad Tomas perspektiv beskriver, men han har fått förmågan att aktivt drömma om annat. Att hans perspektiv fått mer utrymme i Sörja för de sina är till en början lite störande, men det är genom det som den avslutande repliken kan hämta all sin tyngd.

Alkoholismen är kanske enklare att ta in som sig lik över tiden, men även om romanerna om Maj fungerar väl att läsa som en skildring av tidiga folkhemmets villkor för kvinnor, så är skuldtyngdhetens mekanismer knappast obekanta för det nutida samhället. Den informella arbetsplatsen familjen håller fortfarande sina oavlönat anställda utan semester.

Illustration: Lidia Blomgren

Kommentera