Header_otyg.png

Litterära familjer del 2 – Karlstad zoologiska

Mint hittar ett zoo bland familjeskildringarna i litteraturen.

Hanna Hellquists roman om uppväxten och pappan är en skildring av att vara familj med en satans massa djur. Titeln Karlstad Zoologiska är både bokstavlig och metaforisk, hämtad från den djuraffär som pappa Larsa driver en period men än mer slagkraftig som symbol för en tjattrig familj och allmänt bohemiskt leverne, där blandade djur kommer och går. Med eller utan djuraffär ska det ligga boaorm på bokhyllan, planteras akvariefisk i dammen eller smygas sköldpaddor över gränsen.

Det är chinchillor, papegojor, kakaduor, ormar, sköldpaddor, guldfiskar, katter och hundar, och lite olika om de skaffats på laglig väg eller smugglats från chartersemestrar. Mest långvariga och närstående familjemedlemmar är hundarna. De flesta av de korta kapitlen behandlar ett djur i taget, som en alternativ struktur att följa mitt i den hårt kuperade kronologin. Djuren blir minneskrokar som Hellquist drar upp olika händelser med. ”Pappa fångar braxen”, och allt därvid relaterat. Scener med en dotter som i alla åldrar upp till tonåren dras med på zoologisk skattjakt med en excentrisk far. Håven alltid i högsta hugg.

Som vanligt med excentriker är pappan inte den mest stabile ansvarstagaren, eventuellt är det ett skäl till att han snart är frånskild. Då var det kanske dags att dra till sjöss på andra sidan jorden i ett år? Ändå utmålas han aldrig som skurk, och överhuvudtaget är familjen på något sätt densamma efter skilsmässan, fast på delad ort. Om jularna är de ännu tillsammans allihop även efter introduktionen av mammans nya man Göran – som förstås är superallergisk mot alla djur. En sorgsen ton ligger ändå över berättelsen, redan från början förstår en att pappa antagligen är död. Gradvis förändras så beskrivningen av de besvärliga sidorna till att bli mörkare. När torpet brinner går liksom luften ur. Han som nästan aldrig drack – och definitivt aldrig sprit, trots att han brände hemma och fick sitta ett år i fängelse på kuppen – blir ändå till slut alkoholiserad, och en ung vuxen förlorar efter några år sin djurälskande far.

Hellquist resonerar explicit kring familjebegreppet, och använder pappans uppväxt som en jämförelsepunkt. Mer konstaterande än avundsjukt poängterar hon skillnaden:

”De var en riktig familj. 40-talets medelklass, en Volvo på uppfarten och pioner och knotiga äppelträd i trädgården […] De var en riktig familj. Pappa skrämde livet ur sin lillebror med jämna mellanrum, farmor bannade honom, farfar körde bilen till jobbet med en keps på sitt tunnhåriga huvud.”

Med placeringen av konceptet ”riktig familj” i en svunnen epok signaleras också att normaliteten är något ouppnåeligt, en utdöd art. Hennes familj kan vara knepig, men idag bara en speciell knepighet bland många andra varianter. Som en upprättelse för det som kan ha känts helt udda under uppväxten. Men mest av allt är Karlstad Zoologiska ett upprättelseporträtt av pappa Larsa.

”Jag skämdes aldrig för pappa. Han skämdes aldrig heller.”

Illustration: Lidia Blomgren

Kommentera