Tiden före Spotify börjar bli svår att föreställa sig. Vi verkar till och med förlora minnet av hur mycket vi gnällde om reklamavbrott innan alla skaffade betalabonnemang. Finns det ens en reklamversion längre? I takt med att appen flyttar ut i mobilerna har jätten för streamad musik blivit det nästan enda sättet att lyssna på musik, för allt fler. Frågan är dock fortfarande vad fan man ska lyssna på när ”allt” finns.

Svaret verkar vara den sociala användningen. Åtminstone pekar teknikutvecklingen ditåt, i och med sammankopplingen med Facebook, eller möjligheten att följa användare på samma sätt som i andra sociala medier. Om gårdagens gnäll gällde reklamen, gnäller många idag på att andra ser på Facebook exakt vilken skämmig musik de lyssnat på. Eller att man tvingas se andras musiklyssnande.

Samtidigt tar andra chansen att fronta med sin smak. Gamla tiders blandbandsmakare har definitivt fått en renässans, med långt högre spridningspotential för en bra låtlista än ett par kassettkopior. Även om kanske ingen blir känd enbart på spotifylistor utan tidigare meriter. Nicholas Ringskog Ferrada-Noli är musikjournalist verksam ibland annat Sveriges Radio och Nöjesguiden, och han verkar lägga enorma mängder tid på att skapa riktigt bra och genomtänkta spellistor. Förutom genrelistor och alternativa albumversioner har han som ett återkommande tema sedan sommaren 2011 skapat en ny lång spellista för varje årstid.

– Från början var det bara ännu en lista, säger Nicholas, men den blev så uppskattad att jag beslutade mig för att testa att göra en höstlista också. När jag märkte hur bra den blev och hur kul det var att sätta ihop den, så kändes det ganska givet att fortsätta med en vinterlista, och en vårlista. När jag gjorde blandband som tonåring gjorde jag ett för varje årstid, så det är lite kul för mig personligen att återbesöka det konceptet.

Nicholas menar att årstider är ett tacksamt tema eftersom en ”sommarlåt” kan tillhöra i princip vilken genre som helst men ändå ha en somrig kvalitet. Det betyder alltså inte att det blir en lista full med reggae.

– Man kan arbeta både med och mot årstiderna, säger Nicholas. En ”varm” låt kan vara en sommarlåt, men ibland också en vinterlåt, eftersom vintern innehåller en dröm om värme. På samma sätt kan en cool och mörk låt vara en perfekt sommarlåt eftersom den är svalkande. Men de mest jublande danslåtarna lägger jag inte på vinterlistor, och de dystraste balladerna lägger jag kanske inte på vårens eller sommarens listor. Man får också passa sig så att vinterlistorna inte bara består av katatoniska ballader med isande ångest. Det blir ju inte så kul sex timmar i sträck.

Den obegränsade tiden för en digital spellista är något annat än kassettbandets eller cd-skivans fasta längd, man gör nog bäst i att sätta en egen begränsning. Nicholas använder ett generöst format för årstiderna: 100 låtar. Inget att smälta på en sittning, men det är inte heller tanken.

– Folk lyssnar väldigt upphackat idag, säger Nicholas. En halvtimme här medan man pendlar, en halvtimme där medan man lagar mat, ett par timmar här när man sitter och softar. Jag gillar jämna siffror, symmetri i allmänhet är något som jag tycker är estetiskt tilltalande. Siffran 100 är rätt mäktig.

Årstidslistorna är genremässigt spretiga, inte bara mellan populärmusikgenrer utan även med klassiska stycken och jazz, och trots att upphackat lyssnande alltså finns med i beräkningen så är dynamiken sådan att slumpmässigt lyssnande känns bortkastat. Även för en shuffle-räv som undertecknad. Musiken rör sig ofta i vågor, med sjok av låtar med sammanhållen känsla. Ofta, men inte nödvändigtvis, i samma genre. Att hålla intresset uppe i flera timmar kräver sin planering.

– Jag försöker tänka att varje låt ska vara bättre än den föregående, säger Nicholas, vilket på sätt och vis är omöjligt. Men jag tänker att varje låt kan ha någonting som den föregående inte hade, som man medvetet eller omedvetet saknade. Roligast är att uppnå effekten att man som lyssnare dels blir glad av att en viss låt kom, dels blir överraskad av att man blev så glad av just den låten – att man inte visste hur mycket man ”behövde” den.

Kanske är det suget att bli överraskad som gör att en dyker efter pärlor i andras musiksmak, och inte bara från den närmaste bekantskapskretsen. Nicholas Ringskog Ferrada-Noli tror att det hänger ihop med att ha förtroende för någons musiksmak.

– Det kan vara folk i ens bekantskapskrets eller kanske en musikjournalist som man uppskattar, säger han, och om de gör ett urval så väljer man att ge det en chans. Det finns ju så överväldigande mycket musik på Spotify, och på internet i övrigt. Det är för mycket för en enda person att överblicka. Samtidigt vill man inte bli styrd och begränsad. En sympatisk sak med Spotify är att folk kan klicka sig vidare till andra låtar av samma artister som är med på listan, eller göra en ”remix” av listan genom att kopiera alla låtar till en egen lista som man sedan tar bort alla låtar man inte gillar från. Det slutar liksom aldrig vid själva listan. Jag tror att den frihetskänslan bidrar till att folk tycker att det är så kul med Spotify. Så känner i alla fall jag själv.

Lyssna på senaste årstidslistan Vårpärlor här. Via den kan du hitta Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis andra listor (men se till att du är i rätt årstid!). Nicholas skriver också om musik, spellistor, film och annat på bloggen Annika Flynner.

Illustration: Sonja Katarina Svensson

Helene Karlsson har tidigare stylat ihop foton för Mint både på till exempel tema solo,  knut samt andra och spelar synt i Kim Kelly Is My Friend. Anna-Karin Hulth är hennes ständige vapendragare som till exempel gillar tevespel och färgglada skor.

Idé och genomförande: Helene Karlsson
Fotografi: Anna-Karin Hulth

Conor Oberst är en sådan där artist som betydde allt (och när jag skriver ”allt” menar jag verkligen ALLT) för mig under i princip hela min tonårstid, men som jag numera knappt ens orkar bemöta med ens den svagaste axelryckning. Vi växte helt enkelt ifrån varandra. När jag hoppades att Conor skulle fortsätta på det där electronicainfluerade spåret som han inledde tillsammans med Bright Eyes på ”Digital Ash in a Digital Urn”-albumet valde han istället att gå vidare med ”I’m Wide Awake It’s Morning”-soundet. 2009, efter att ha kämpat mig igenom tre riktiga sömnpiller till album, tvingades jag inse att jag hade förlorat honom. Han skulle aldrig bli ”min” Conor Oberst igen. Trots allt detta är det helt omöjligt för mig att ta bort honom från vare sig mitt musikmedvetande eller mitt musikhjärta, han har helt enkelt betytt alldeles för mycket för mig.

Det som gör ”First Day Of My Life” till en av mina absoluta favoritmusikvideor är att den trots sitt enkla upplägg förmedlar ett av de allra viktigaste – kanske det allra viktigaste – budskapen av alla: att all kärlek är precis lika fin och lika mycket värd. Sedan är det ju helt klart en bonus att en i den här videon kan få se Daniela Sea, som vi kanske allra bäst känner igen som Max Sweeney i ”The L Word” tillsammans med sin dåvarande partner Bitch.

• Ciaté ”Ferris Wheel”

Den nagellackskollektion som tilltalat mig allra mest den senaste tiden är utan tvekan det brittiska märket Ciatés Fairground-kollektion. Kollektionen (som hämtat färginspiration från tivolin) består av både monokroma glitterlack som för tankarna till färgat strösocker såväl som pastelliga krämlack. Jag trodde länge att det skulle vara omöjligt att kunna välja ut en favorit ur kollektionen, men nu tror jag att jag ändå att jag hittat en favorit i det ljust pastellblåa ”Ferris Wheel”! I skrivande stund borde det vara mycket lätt att få tag i ”Ferris Wheel” då det tillhör den allra senaste Ciaté-kollektionen

• OPI ”Pink Friday”

2012 var året då en kunde hitta produkter knutna till den amerikanska rapparen Nicki Minaj lite överallt bland butikernas skönhetsdiskar. Om en till exempel var sugen på att köpa ett nytt läppstift kunde en gå till MAC-disken och köpa det första av två Viva Glam-läppstift som bär hennes namn och om en var en ute på jakt efter en ny doft fanns hennes Pink Friday-parfym på parfymavdelningen. På nagellacksavdelningen kunde en givetvis också hitta något Nicki Minaj-relaterat – nämligen den kollektion bestående av sex nagellack som OPI gav ut. Bland dessa är det ”Pink Friday” som är min personliga favorit då det är den nyans som kommer närmast den där perfekt ljusrosa nyansen jag letat efter i hela mitt liv. Går fortfarande att få tag i hos vissa nätbutiker, men det är dock osäkert hur länge det kommer att vara så.

• Wet n Wild ”Buffy the Violet Slayer”

Okej, jag erkänner. Det här nagellacket köpte jag enbart för namnets skull och jag hade förmodligen sett det som ett favoritnagellack även om det inte hade varit speciellt bra. Men, även om en tar bort det faktum att namnet är en mindre subtil blinkning till världens bästa teveserie Buffy the Vampire Slayer har detta nagellack en given plats på denna lista då jag sällan har stött på ett lika snabbtorkande och lättapplicerat lack som detta! Enda minuset är att det är himla svårt att fånga färgskiftningarna på bild (jag skulle personligen beskriva det som någonstans i gränslandet mellan metallicskimrande mörklila och djupblå). Buffy the Violet Slayer kan tyvärr vara svår att få tag i då den tillhör en kollektion som hängt med i ganska många år nu, men mitt tips är att leta på otippade ställen. Jag hittade t.ex. min flaska i en mataffär i Växjö!

• OPI ”Polka.com”

Om jag bara fick köpa en sorts nagellack för resten av mitt liv skulle det utan tvekan bli glitterlack från OPI, för just den här sortens nagellack är de mästare på att göra. Genom åren har de släppt det ena fantastiska glitternagellacket efter det andra, och hittills under 2013 har ”Polka.com” som ingår i vårkollektionen Euro Centrale varit det som stått ut allra mest. Det här nagellacket har en genomskinlig bas med olikfärgat glitter (blått, turkos, lila och rosa) i varierande storlekar som kan användas över ett neutralt nagellack, men det fungerar även alldeles utmärkt för sig själv. ”Polka.com” borde fortfarande vara lätt att få tag i då den ingår i en förhållandevis ny kollektion.

• Deborah Lippmann ”Candy Shop”

Deborah Lippmanns ”Candy Shop” är i vissa nagellacksdyrkande kretsar mest känt under smeknamnet ”enhörningsspyan” och det är inte alls svårt att förstå varför. För detta tuggummirosa nagellack med massvis med glitter i olika storlekar och färger (grönt! gult! silver! blått! rött! orange! rosa!) är egentligen bara för mycket. Men precis som mycket annat som bara är totalt ”over the top” fungerar det ju alldeles utmärkt och ”Candy Shop” är om inte annat en alldeles utmärkt konversationsstartare! Går fortfarande att få tag i på de allra flesta ställen som säljer Deborah Lippmanns nagellack.

BUBBLARE:

• Mavala ”Wichita”

Mycket neutralt (nej, jag tänker inte använda det förhatliga begreppet ”nudefärgat”) som kräver minst tre lager för att bli täckande men som hjälper glitterlack att lyfta till oanade höjder. Ingår i standardsortimentet.

• China Glaze ”Luxe and Lush”

Halvtransparent nagellack med skiftande flingor i olika storlekar. Ingick i den kollektion som China Glaze skapade för den första ”Hunger Games”-filmen.

• Essie ”Lights”

Ett elektriskt neonrosa nagellack som om en har tur fortfarande kan hittas i nagellacksdisken, men annars är ju Essie experter på att skapa knalligt rosa nagellack och av allt att döma borde ”Madison Ave Hue” som finns att köpa nu vara en värdig efter/ersättare till ”Lights”!

• Mavala ”Party Time”

Enligt mig det perfekta röda nagellacket där ett lager räcker gott och väl. Tyvärr tror jag att ”Party Time” ingick i någon julkollektion för några år sedan och är därför svår att få tag i numera. Mavala har ju dock många väldigt fina röda lack i sitt standardsortiment, så jag tänker att det bara är att prova sig fram tills en hittar det rätta!

• Ciaté ”Ditch the Heels”

Ett skogsgrönt lack med en gnutta turkost i sig som piggar upp vilken tråkig vardag som helst! Borde fortfarande gå att få tag i hos Ciatéåterförsäljare.

Illustration: Isabelle Fellbom

Illustration: Maria Jenje, är modedesigner.  Arbetar nu som illustratör inom mode/musik och jobbar mest med utländska modetidningar och fanzine. Hon är även förtjust i t-shirt prints, grunge och coola mönster.

• En julhatares julplaylist: Mattias Jansson från Cosy Den hatade julen och bjöd på en passande playlist.

• Tre timmar tid:  Gustav Almestad satte ihop en låtlista med tema tid.

• Om djur: Raisa Pennanen hittade en hel drös med låtar som handlade om djur, till just tema djur.

• #mintsommar – the playlist: Mintredaktionen tog sommarlov och bjöd på sina somrigaste låtar för sommaren 2012.

• Playlist: Hål: Jens Lekman satte ihop en playlist på tema hål.

• Rocken och hålen: Julia Ivarsson ville fylla ett hål i musikhistorien.

• Låtar som förändrat livet: Elin Hedman berättar om viktiga låtar till tema första.

Illustration: Karen Canales