Header_otyg.png

Den förste mohikanen

Om du vid fråga förknippar mohikanfrisyren med något annat än punkare, är du antagligen för hipp alternativt för beläst för ditt eget bästa. Eller för stort David Beckham-fan.

Att välja att raka av sig håret på båda sidor av huvudet och spara en slinga tester sprayade rätt upp, har ganska raka likhetstecken med den punkkultur som även omfamnat nitjackor, anarki, folköl och spännande bandnamn. Men hur hamnade den där? Och vart är den på väg? Låtom oss gräva.

Att göra en historisk stilguide om mohikanfrisyren innebär att börja med en historieförfalskning. För det första finns det ingen indianstam som heter Mohikan. James Fenimore Cooper, som skrev Den siste mohikanen 1826, blandade ihop namnet på stammarna Mohegan och Mahican. Och än idag hjälper boken (och 1990-talsfilmen med samma namn) till att förvilla allmänhetens kännedom om de två indianstammarna. Som båda två för övrigt finns kvar. Frisyren mohikan var, för det andra, inte särskilt populär bland varken moheganer eller mahikaner. Man skulle kunna säga att de överhuvudtaget inte gjorde det här udda livsstilsvalet, utan mer satsade på att bråka med mohawkerna (som nej, inte de heller hade tuppkam, en missuppfattning som antagligen kommer från filmen Drums along the Mohawk från 1936. Hollywood alltså).

En frisyr som Mohawkerna däremot traditionellt bar, var något av en Roger Pontare-frisyr med en fyrkant av hår i nacken och där resten av håret dragits upp med rötterna. Så om någon hävdar att Rihanna sportar en mohawk-frisyr, kan en anta att hon är rättså badass.

Förutom sitt, egentligen icke-existerande, ursprung hos den amerikanska urbefolkningen har mohikanen även använts bland diverse krigare. På 1500-talet bland ukrainska kosacker, antikens skyter och hos andra världskrigets amerikanska fallskärmsjägare, tänkt att skrämma sina motståndare.

Lite samma idé kan man säga att punkarna hade tre decennier senare. Denna high-maintenance-frisyr stack ut en del bland den tidens rådande hippie- och discohår. Och bland punksen har den sedan dess stått sig rätt bra. Med finlir som den tuperade och bakåtkammade death-hawken, skindheadkvinnors chelsea-variant med rakat mitt på huvudet och dreadhawken som är en mohikan med, just det, dreads.

Idag skrämmer den mest när TV:n flippas över till valfri realityserie med tema fest, bråk och skojfriska uppdrag. Här ses den, liksom sin föregångare fotbollsmohikanen, i en rejält nerbantad version med trimmern på längsta kammen och i kombination med väldigt mycket brunkräm, v-ringade t-shirts och spännande jeans.

Reality-mohikanen har blivit ändhållplatsen för historiens tuffaste frisyr. Men där är den inte ensam. Den typen av femtiotals-backslick som 90 % av alla indiehipsters har gått över till post sneluggen, är också den sprungen ur mohikanen. När denna rättså trendkänsliga subkultur inser detta, eventuellt oönskade släktskap, kommer de troligen illa kvickt se sig om efter ny inspiration. Tummarna hålls för att de hittar den hos Hopi-indianerna, där kvinnorna traditionellt bär helt fantastiskt överdrivna prinsessan Leia-kringlor. Kom ihåg var ni läste det först.

Emma Backman är journalist och webbredaktör. Just nu längtar vi mest efter att hennes loppisblogg ska sluta vara hemlig, så att vi får veta vilket porslin som gäller i vår. Tills dess får vi nöja oss med att följa henne på Twitter.

Illustration: Ida Elisabet Liffner, blogg.

Kommentera