En doft av tonår

Min första parfym var en Date. Det var den gröna flaskan vars etikett pryddes av mörkhåriga ”Michelle”. Egentligen var det inte alls en parfym utan en ”cologne deo” och antagligen hette inte tjejen på flaskan Michelle, men inget av det spelade någon roll för mitt mellanstadie-alter ego. Date var det mest åtråvärda som fanns vid sidan av Frida-tidningar, Aqua Limone-tröjor och eftermiddagsavsnitt av Beverly Hills. Att använda en doft kändes både vuxet, moget och modernt även om den var köpt på den lokala matbutikens hygienavdelning. Valet av Date-doft gjordes noggrant och omsorgsfullt och jag kan än idag minnas vilka dofter som både jag och mina vänner hade. Konstigt nog minns jag inte själva doften utan bara vilken av förpackningarna som stod i respektive kompis flickrum. Under den här perioden rådde andra ideal än de som de flesta har senare i livet. Att lukta som halva ens skolklass ansågs inte som något negativt, snarare tvärtom.

Huruvida skolklasserna luktar lika homogent idag kan diskuteras. Däremot luktar ingen av dem ett flicknamn då Date 2001 bestämde att Nicole, Jasmin och de andra tjejerna var ett minne blott. Istället valde Date att följa den rådande livsstilstrenden och började profilera parfymerna efter olika sammanhang som högstadietjejer kunde tänkas befinna sig i. Dofterna fick namn som ”School”, ”Active”, ”Sport” och ”Party” och raderade på så vis identifikationen mellan användare och omslagstjej. Jag luktade Michelle både i skolan och på helgen, att ha olika dofter för olika sammanhang var inget som jag reflekterade över att man ens kunde och även om man kunde så var det ju inte säkert att månadspengen räckte.

Andra dofter vi minns:

Samba

CK One

Anaïs Anaïs

Myskolja från Body Shop

Cheap & Chic från Moschino (kanske främst för flaskan)

Hugo Boss Woman

Dolce and Gabbana, Light blue

De livsstilsbaserade namnen figurerade på marknaden fram till 2008 och numera står det upphottade namn som ”Absolute Attraction” och ”Everyday Escape” på flaskorna. De nya namnen kan ses som ett tecken på att Date, åtminstone imagemässigt, försöker närma sig dofternas finrum, en plats som 90-talets Date-dofter aldrig hade ambitionen att äntra.

Även om flicknamnen är borta så har Date alltid hållit kvar vid konceptet med en tjej som personifierar varje doft. Modellerna på flaskorna kan närmast ses som rikskändisar för unga tjejer men har alltid förblivit anonyma, förutom ett undantag: Robyn. Sångerskan Robyn fick i slutet av 90-talet en egen doft som förutom att bli en favorit bland Sveriges högstadietjejer även syntes i Lukas Moodysons kultfilm ”Fucking Åmål” där en av huvudpersonerna, Agnes, får parfymen i födelsedagspresent av sin kompis. Så här 14 år efter premiären kan parfymen ses som en av många viktiga tidsdokumentationer i filmen. Som tittare får man en helt ny dimension, plötsligt vet man inte bara hur Agnes ser ut, man vet även hur hon luktar. (Att hon precis efter att ha fått parfymen kastar ut sin mindre populära kompis från sin misslyckade födelsedagsfest är en annan historia.) Date har för evigt etsat sig fast i 80-talisters medvetande vilket även bevisas när jag skriver en kort statusuppdatering om parfymserien på Facebook och möts av en mängd kommentarer. De flesta minns vilken färg som de hade på flaskan, andra minns doften, någon minns till och med vilken av dofterna som skolans tuffaste tjej hade. Ingen verkar dock särskilt intresserad av att dofta Date-parfym idag vilket är föga förvånande. När man väl lämnade Date-eran bakom sig gick så gick man aldrig tillbaka. Istället gick man till Body Shop och köpte parfymolja.

Emma Karlsson är textilekonom. Hon är även något så ovanligt som en 80-talist helt utan vare sig twitterkonto eller egen blogg.

Illustration: Karen Canales