Header_otyg.png

Julia Thorell: Juni

En till serie om en serietecknares vedermödor, men Juni har några förgät-mig-ej i midsommarkransen.

Julia Thorells debutbok handlar om Juni som växer upp bland hippies. Det bäddar för sociala trafikolyckor när hon lämnar bubblan i kollektivet för vida världen med svarta polojumprar och trubbelhunkar. Den röda tråden som följer är gränser av olika slag; friheten i kollektivet (så länge man inte är borgerlig eller oliktänkande), fjärmandet från ens föräldrar, partners med kontrollbehov och att passa in på Konstfack (eller vid en MacBook på jobbet) när man helst bara vill rita serier.

Det som skiljer agnarna från vetet i Juni är de symboliska inslagen och när det successivt blir alltmer surrealistiskt. Som när hon släpas fram som ett japanskt skräckfilmshår längs marken eller när det på omgivningen ser ut som att hon nallat av hippiepappans frimärkssamling. Ofta med några stänk ångest i svärtan.

Julia är duktig på att göra karaktärerna uttrycksfulla med få linjer och detaljrikedomen varieras perfekt efter vad som är nödvändigt för situationen. En ambition är att boken Juni ska vara rolig, men vi möts inte riktigt där. Juni säger ”Censurerar man ingenting för ett barn så börjar det censurera sig själv till slut” och kanske har Julia råkat ut för det. Fantasin finns men jag saknar slagkraften som en djärvare dialog skulle kunna ge.

Lucas Svensson gillar hundar orimligt mycket, ogillar ruccola och ritar här.

Illustration: Karen Canales

Kommentera