Header_har.png

Fylla minneshål med snusk

Tobias Boström

“När jag var liten gick det ett barnprogram på BBC där nästan alla karaktärsnamn hade gömda referenser till sex,” säger min brittiska kompis med ett leende. “Men det där förstod man ju inte när man var ung, det är ju först nu i vuxen ålder man inser hur snuskigt det verkligen var.”

Programmet min kompis pratar om är Captain Pugwash, och det gick på brittisk teve i olika versioner från 50-talet ända fram till slutet av 90-talet. Den tecknade serien handlar om den glada piratkaptenen Horatio Pugwash och hans skepp The Black Pig. Den omtalade skaran besättningsmän med smygsnuskiga namn inkluderar Master Bates (masturbates), Seaman Staines (semen stains), Roger the Cabin Boy (“roger” är slang för att ligga med, alltså “ligga med kabinpojken”) och själva kaptenens efternamn, Pugwash, ska tydligen vara australiensisk slang för avsugning.

Jag har hört historien om programmets gömda snusk flera gånger från brittiska kompisar, och snusknamnen har uppmärksammats i såväl The Sunday Correspondent som The Guardian. Det är underhållande att tänka på: hur barnserieförfattarna sitter på någon inrökt engelsk pub och har brainstorming-möten för att komma på namn med snuskiga dubbelmeningar medan de sörplar på sina pints. Hur de high-fivar varandra med manusluntor så att det ekar genom korridorerna för att en ny obskyr referens till oralsex klarat sig igenom BBC:s kontroll. Hur föräldrar fnissar och tittar menande på varandra åt ett subtilt spermaskämt, medan deras barn sitter som klistrade på heltäckningsmattan framför sitt favoritbarnprogram.

Det intressanta i det här är dock att ingenting av detta är sant. Inte ett enda av de påstådda snusknamnen stämmer. Master Bates hette egentligen Master Mates, The Cabin Boy hette Tom och inte Roger, Pugwash är inte alls australiensk slang för avsugning och någon karaktär vid namn Seaman Staines finns inte ens med i serien. Ändå har de felaktiga namnen bitit sig fast hos flera generationer av britter. Detta trots att seriens skapare försökt stoppa den felaktiga informationen. Redan på 90-talet stämde han tidningar som skrivit om det, och vann i rätten. Men snusknamnen fortsätter att sprida sig, värre och mer svårstoppade än en könssjukdom på i ett ski-bum-kollektiv i de österrikiska Alperna.

Men folk ljuger inte för att göra sig lustiga. De har verkligen varit övertygade om att namnen är sanna. Någonstans skapade någon, medvetet eller ej, det första falska minnet av Captain Pugwash och hans snuskiga mannar, och sedan har folk anpassat sina egna minnen till stämma överens med en historia som är värd att berätta. Kollektivt har minnesluckorna fyllts med något mer intressant än ett vanligt barnprogram. När vi tar fram minnen så återskapas de i hjärnan, och finns det hål brukar vår fantasi hjälpa oss att fylla dem med det slagg de tycker passar in. Finns det dessutom någon annan som minns samma sak kan dessa fel-ifyllningar kännas alldeles sanna. Vem orkar bråka med sin egen hjärna huruvida det var “Mates” eller “Bates” en seriekaraktär hette, när det sistnämnda ger en världens punchline i en rolig historia? Ibland är det roligare att minnas fel än att minnas rätt.

Själv hade jag definitivt uppskattat om jag mindes ett barnprogram om en blå fågel som hette Pippa Pelikan eller en serie om två besläktade strumpdockor som hette Lillrumpa och Schysta Bysten.

Text: Tobias Boström

Illustration: Peter Lundgren

Related Posts

Kommentera

*