Header_var.png

Girls

Johanna Söderhagen

Johanna Söderhagen har hittat en ny möjlig favoritserie.

När serien Girls började sändas i USA i mitten av april kom genast invändningarna. För vitt, för medelklassigt, för världsfrånvänt. I vissa fall är kritiken befogad, men samtidigt beror det troligtvis mest på seriens anspråk. Den utger sig helt enkelt för att vara lite smartare än en vanlig sitcom vilket gör att serien plötsligt har ett ansvar. Om den nu är så himla smart så ska den väl inte vara lika stereotyp som allt annat! Eller?

Girls handlar ju mycket riktigt om ett vitt, övre medelklasstjejgäng i 20-årsåldern som är roligt neurotiska och funderar kring sex, livet och nöjen. Upplägget låter väldigt Sex and the City, men tonen är annorlunda. Skaparen och tillika huvudrollsinnehavaren Lena Dunham är witty, smart och rolig och ser helt vanlig ut, precis som sina medskådespelare. De är kanske inte normöverskridande eller vänder upp och ner på samhället, men det vet jag å andra sidan inga andra serier som gör heller.  Jag skulle till och med våga påstå att om det istället handlade om män så hade diskussionen inte ens kommit upp. Mer än att det är så himla gulligt med bromance och män som har kontakt med sina känslor.

Girls vänder, som sagt, inte upp och ner på samhället, men fyller onekligen ett tomrum vad gäller denna genre. Dess styrka ligger definitivt i dess hudlöshet. Den visar det vi aldrig annars får se på TV, så som osmickrande vinklar, illasittande kläder, nakna osexualiserade kroppar och det absolut bästa av allt: det där ångestladdade sexet som inte är bra och som någonstans känns lite fel, men som ändå inte räknas som våldtäkt. Det där som väldigt många varit med om, vilket blev tydligt  i och med  Prata om det-twitterkampanjen för nåt år sen, men som ändå väldigt sällan får plats i TV. Sällan har jag sett så bra, autentiska och obekväma sexscener, och sällan har en sexuell relation som Hannah och henne kille fått mig att känna mig så illa tills mods. Kanske på grund av att jag allt för väl känner igen mig?

Girls handlar, som namnet antyder, om just ett tjejgäng och deras vänskap. Denna porträtteras relativt subtilt och utan gullande, och även här känns hela situationen väldigt vanlig och liknar hur jag och mina vänner umgås. Tyvärr har de gått i fällan och gett tjejerna olika personligheter och det känns bara onödigt. Alla tjejgäng innehåller definitivt inte ett kontrollfreak, en vulgär, en pryd osv, och redan i piloten driver de med Sex and the City angående just detta. Detta gör också hela storyn   mindre trovärdig, då jag kommer på mig själv med att fundera på varför i hela friden dessa fyra människor överhuvudtaget umgås med varandra.

Jag gillar verkligen Girls, men så är jag också den tilltänkta målgruppen. Jag kan ju verkligen identifiera mig med karaktärerna, älskar de hipsterroliga ängsligheterna och uppskattar hur Lena Dunham bjuder på sig själv. Girls har sannerligen något inga andra serier har och kommer förhoppningsvis fortsätta vidareutveckla sin hudlöshet och möjligen skippa den något ängsliga smartheten som vilar över hela produktionen. Då tror jag att Girls kan bli hur bra som helst!

Johanna Söderhagen bloggar om teve på TV-klubben och har både skrivit och modellat för Mint tidigare.

Related Posts

4 Kommentarer

  1. Kanske är sexet obekvämt eftersom Lena Dunham är oskuld :D

  2. Pingback: Gillar du skräckfilm så gillar jag inte dig | Mint

  3. Pingback: Året 2012 | Mint

  4. Pingback: Att se på tv med Kierkegaard | Mint

Kommentera

*