Header_otyg.png

Boktipset Tema hår – Bilderbokspecial

I boktipset på tema hår har det blivit bilderbokspecial. Ett format som knappast saknar djup och komplexitet trots sin primära målgrupp, vilket följande exempel kommer visa.

 

Mitt vilda hår – Neil Gaiman & Dave McKean

Samarbetet mellan Dave McKean och Neil Gaiman har varit stadigt återkommande sedan The Sandman. McKean har tecknat såväl hela serier efter Geimans manus, som omslag och illustrationer till hans romaner och barnböcker. Bilderböckerna de skapat tillsammans hör till deras senare samarbeten, men McKeans väldigt speciella teckningsstil, som är samtidigt kantig och böljande, och utan respekt för ramarna, har ofta gränsat mot bilderböcker redan i de tecknade serierna.

Mitt vilda hår (2014) är slingrigt berättad på rim, med hårets innehavare som berättare i första person som förklarar för flickan Bonnie precis hur omöjligt det är att kamma hens hår. Det är nämligen vilt, enormt och fullt av mysterier. Där finns försvunna upptäcksresande, hela nöjesfält, djungler och pirater, och turister som flyger i luftballong för att skåda vidden av det böljande håret. Flickan ger sig inte och när kammen ändå kommer fram dras hon in i det rebelliska håret och får leva där. Lycklig, tydligen. Det är mer subtilt och lite mindre obehagligt än i många andra av Gaimans berättelser, men än en gång rör det sig alltså om ett barn som råkar på eller släpper lös något fantastiskt men också okontrollerbart. Inte lika otäck som Vargarna i väggen, men fortfarande inte för de minsta barnen.

 

Mammas hår – Gro Dahle och Svein Nyhus

Gro Dahle väljer gärna teman som kräver lite av den som läser böckerna för ett barn, även om det i själva berättandet fortfarande är anpassat för barn i förskoleålder. Hennes andra böcker har tagit upp misshandelsrelationer, döden och krig. Den senaste bilderboken har till och med fått titeln Kriget. Du fattar.

Mammas hår (2012), som vanligt illustrerad av Svein Nyhus, är en berättelse om en förälder med depression. Huvudrollen och berättarperspektivet innehavs av en liten flicka vars mamma har det vackraste håret som finns, men ibland trasslar det helt ihop sig och då blir mamman inte längre glad utan bara håglös. Precis som i Gaimans berättelse klättrar flickan snart in i håret och vandrar omkring i det, men när Dahle och Nyhus skildrar det är vandringen en mer tydlig metafor. Mammans allt mer trassliga hår representerar den djup depression som fått henne att bli trött och håglös. Flickan letar runt omkring i håret för att till slut hitta och lösa upp trådarna som från början snärjt mamman i depressionen.

 

Tio Gorillor – Lidia Blomgren

Våra pälsbeklädda nära släktingar aporna har huvudrollen i det tredje bilderbokstipset på tema hår. Det är Mints egen bildredaktör Lidia Blomgren som skrivit och tecknat det manus som förra året vann Castor-priset. Den heter Tio Gorillor och har äntligen kommit ut denna höst. Det är en räknesaga på rim om ett växande antal apor av olika sorter, som på ett eller två uppslag per art får breda ut sig över sidorna under mer eller mindre märkliga förehavanden. Självklart är angivet antal apor exakt representerat på bilderna, så det barn som vill lära sig räkna till hundra orangutanger i Stavanger får en chans att kontrollera saken själv.

Bland de mest myllrande bilderna när aporna börjar bli riktigt många finns många detaljer att spana efter. Mest populärt bland barnen under högläsningen i mitt bibliotek var att leta efter den enda mandrill av femtio som äter en salt pastill.

Illustration: Lidia Blomgren

Kommentera