Header_otyg.png

Det andra hårets lockelse

Är det enklare att ha lockigt eller rakt hår? Vem hade bäst hårdagar i tonåren? Fungerar balsammetoden lika bra för alla? Mint sätter lockiga redaktionsmedlemmen Gustav Almestad i samtal med rakhåriga Lisa Ekman, riksdagsstenograf.

 

– Bara “lockigt eller rakt” är såklart inte universaltyper som är lika överallt, och motsatserna de beskrivs som nu gäller ju mest inom ett visst ursprung. Vi sitter till exempel med white people hair båda två. Så ska vi börja med att presentera våra hår lite närmare? Mina lockar är då av typen som hänger ner och korkskruvar sig – om jag sköter det bra. Såna som Rasmus på luffen hade behövt för att få adopteras antar jag, fast inte blonda utan bruna, med lite grå stråk. Lite längre än till axlarna i torrt läge. Lockarna gör det lite skentjockt men åldern har tyvärr tunnat ut det och fästet sitter lite högre än förr.

– Just nu når mitt typ ned till halva skuldrorna. Det är och har alltid varit poster girl för ”skandinaviskt hår”. Jättetunt – alltså verkligen jättetunt; hårstråna är både tunna som nylontrådar och ganska få – och väldigt rakt. Nytvättat och utan produkter är det blankt och lent som siden, vilket inte är ett skryt. Sidenblankt, tunt hår helt utan volym är inte särskilt lätt att göra något med. Utöver allt detta blir mitt hår fett på tre timmar efter en tvätt, och är en ganska märklig blandning av cendré, råttfärg, och solblekta längder. I am blessed.

Mitt blev också fett orimligt snabbt, men det blev bättre när jag började med balsammetoden*. Hur hanterar du ditt hår? Vad har du för vardagsrutin?

– Jag använde jag under många, många år produkter, oftast mousse, och hårtork efter varenda dusch för att få volym. Tvättade även håret varje dag. Någon gång typ 2006 upptäckte jag torrschampo, vilket var och fortfarande är en lifesaver på alla plan. Använder det ofta även i rent hår i förebyggande syfte, och som volymgivare. Det var först i år som jag började experimentera med balsammetoden, att tvätta håret mycket mer sällan samt undvika silikoner i håret. Jag har inte hittat det perfekta upplägget än, men insett att vanligt schampoo tamejfan inte är bra för min hårtyp eller hårbotten. En tvätt nuförtiden tar dock mycket längre tid! Sköljer i evigheter, och sedan får det självtorka efter att ha borstats ut. Torkningen tar dock väldigt kort tid då håret är så tunt. Inga produkter utöver torrschampo.

– Jag älskar det med balsammetoden att det inte krävs tvätt lika ofta, men ännu mer att man faktiskt kan tvätta det varje dag om man vill, utan att det skadar håret. Att självtorka det som jag måste göra blir förstås helt opraktisk på morgonen när man ska till jobbet.

– Just nu försöker jag undvika att duscha före jobbet, just för att spara tid. Borstar igenom håret med svinborst-borste, tar torrschampo vid behov, sätter upp i knut på huvudet (oftast) eller donut. Jag har den minsta donut du kan tänka dig då mitt hår inte att täcker en normalstor. Tar kanske 10 minuter, eller 15-20 om det är en dålig hårdag då alla hårstrån lägger sig på helt fel plats. Men grejen är att jag nästan slutat bry mig, jag antar att jag det senaste året mest bara försökt acceptera hur mitt hår är och inte lägga onödig energi på att hata det.

– Jag önskar jag kunde borsta! Torrborstat blir det bara som utnött svinto på lockigt hår, och borstat blött ser jag ut som en vattenkammad unge. För mig brukar det ta en 20 min att tvätta och sånt, men sen tillkommer dropptorkandet i 2 timmar för att det ska bli helt bra. Jag går omkring stelt som om jag hade en osynlig nackkrage. En försiktig inbäddning i en silkeshandduk går an om det är brått, eller om jag måste få undan håret när jag rakar det lille skägget, men jag har helt övergett det nu för en kort stunds ruskande hunden, eller ren headbang, istället. Jag blir ändå alltid mer Kirk Hammett än Jessika Gedin med utsläppt hår, så förr eller senare sätter jag upp allt i en tofs.

– Jag har väldigt sällan utsläppt hår och aldrig om jag inte duschat direkt innan. Mina nylonhårstrån blir skrynkliga bara jag lägger huvudet mot kudden, så det ser inte särskilt bra ut utan att blötas om. Plus att tunt hår väldigt lätt blir stripigt väldigt fort. Not a good look.

– Ja, börja inte ens tala om vad som händer sekunden efter man lagt sig på en kudde. För fest då? Jag kör extra krut på dropptorkningen om jag ska festfixa håret. Jag sköljer knappt ur balsamet och kramar knappt ur, och ger det tre timmar torkning helst. Ibland tar jag extra produkter som snurrar upp lockarna lite extra, om jag ska försöka ha utsläppt. Men eftersom dropptorkningen ger så godtyckligt resultat blir jag lätt missnöjd med symmetrin när sidorna lockar sig olika. Det slutar oftast i en uppsättning med klämma, alternativt en donut. Jag hade en donut lindad med löshår för att maskera att mitt hår inte heller täcker den helt, funkade asbra förutom att den trasslade sönder sig till slut och jag har inte orkat köpa ny.

– Hmmm festhår… Donut funkar ju till fest också, brukar jag intala mig. Eller så lägger jag överdriven snedbena och fuskflätar håret längs med hårfästet så det blir nåt slags sekelskifte möter nutiden-frisyr. Det kan ta en liten stund, men det ser mycket svårare och mer avancerat ut än det är. I övrigt samma rutiner som vid “vanlig” tvätt, och inga extra produkter. Hårnålar i massor är dock ett absolut måste.

– Det är ju lätt att dra på sig massor av produkter och prylar, men allt kanske inte är till basbehovet. Vad packar du till en resa som du inte klarar dig utan?

– Torrschampo! Sen hårnålar, hårsnoddar, vanlig borste och svinborst-borste. Då klarar jag mig hyfsat ett tag. Men jag blir väldigt nervös om jag inte har tillgång till rinnande vatten.

– Rinnande vatten hade jag inte ens tänkt på. Jag skulle aldrig få ur allt balsam i nån skruttig balja, men kanske i en sjö, om man nu levde stug life. Annars räcker det med en snodd, mina två balsam och något slags gelé, men jag reser sällan utan ett par klämmor och några hårnålar också. Hur var håret under uppväxten då, har du haft annat hår tidigare?

– Jag var mycket blond som barn. Fram till ungefär 9 års ålder hade jag extremt kort hår, oftast stubbat, för min mamma tyckte inte att jag kunde ha nåt annat pga ”du har ju inget hår”. Till slut fick det växa ut, och när det mörknade i sena tonåren började jag slinga det ljusare.

– Jag var också blond som barn men sen mörknade det till brunt. Hela högstadiet kämpade jag mot en virvel som saboterade försöken att ha den 90-talsenliga mittbenan, så vid 15 gav jag upp. Då rakade jag av allt, utom typ låtsaspolisonger av tofsar som hängde ned framför öronen. Jag hade en period med tramsiga frisyrer innan jag sparade ut och lockarna gav sig till känna, mest som ett stort fluff.

– Jag klippte håret kort igen vid 20, i något slags indiefrisyr med längre slingor vid öronen som en gång fick en tant utanför Sticky Fingers en natt i Gbg att utbrista ”Värst vad judisk man kan vara!!”.

– Haha det var typ vad folk sa om mina fejkpolisonger också.

– Sen växte det ut igen, och jag fortsatte ljusa upp det. 2009 klippte jag av alltihop och påbörjade min hårfärgningsfrenzy. Jag gjorde allt för att få till den perfekta röda nyansen. Rött hår är det vackraste jag vet. För ett par år sen tröttnade jag dock på allt det, slutade helt att färga och lät det växa ut. Där är vi i dag: obehandlat, långt hår.

– När jag var 19-20 började jag slåss med både lockar och den där virveln igen, i hopp om en rak indielugg som aldrig blev bra. Sen hade jag mest vanligt killkort i en massa år. När en kompis invigde mig i balsammetoden och jag blev vän med lockarna som jag sparat ut igen var jag redan 29. Det känns som sånt slöseri med tid att jag ville ha rakt hår hela min uppväxt och ungdom, och gäckas av den ouppnåeliga Nick Carter-frisyren. Tänk om jag bara lärt mig hantera det ordentligt tidigare. Men när några småtestar flyr ur den fina sammansättningen lockar idag, och det fuckar upp allt, då tänker jag fortfarande att rakt hår som bara kan petas tillbaka vore gött att ha.

– Jag har alltid önskat och kommer alltid att önska att jag hade tjockt, lite lätt lockigt hår som det på riktigt bara är att sno ihop i en slarvig tofs och så ser det fantastiskt ut oavsett. That dream will never change. Jag kan inte ens ha hästsvans för den ser så ledsen och patetisk ut. Dock har jag med åren lärt mig en del knep för att få det att se ut som att jag bara snott ihop hårhelvetet lite så där casual, men det är lögn alltihop.

– Det är kanske så alla gör som, man tror har så perfekt hår då.

– Fast de som inte behöver anstränga sig finns på riktigt, jag känner flera! Men angående lockigt vs rakt… Jag vet att jag förut har hävdat att lockigt hår måste vara så himla mycket lättare på grund av volym och liv i håret och så. Sen har jag ju fattat att det inte alltid är så himla enkelt. Men jag vill ändå hävda att det inte är enkelt att ha rakt hår. Kanske om man har tjockt och ofett rakt hår, men när lockigt folk ba ”åååh så jåbbit att håret står åt alla håll och har så mycket volym” känner jag mest: fuck you. Dra bak håret i en knut då, hur jävla svårt kan det vara!

– Nej det är faktiskt inte så svårt, men jag undrar hur jag skulle handskas med kortare som inte går att sätta upp. Ibland vill jag klippa av hälften och se efter. Missnöjet är väl olika sorter då, men säkert jämnt upp oavsett hur man har det med typ eller längd.

– Antagligen. Egentligen borde man ju bara raka av alltihop. Fatta friheten!

 

* ”Balsammetoden” går i korthet ut på att undvika både shampoo med sulfater och balsam med silikon (som kräver sulfater för att kunna tvättas bort). Istället använder man balsam för både tvätt och vårdande, alternativt sulfatfritt shampoo. Googla eller kolla in lockig.se för mer information.

Illustration: Lucas Svensson

Kommentera