Header_otyg.png

Mat jag haft i håret – En omständlig redogörelse

Det här kommer bli en lång historia, jag kommer inte ens hinna börja från början och ändå blir den lång. 

Jag har haft mycket mat i håret, och ännu fler åsikter om det.

Som sagt, jag har haft mycket mat i håret. Varför dådå? En kan tro att det beror på ett trist problemhår. Men själva håret har sällan varit anledningen. Genom nittio- och 00-talet har håret överlevt det mesta utom den gången då jag blonderade det tre-fyra gånger och sen avslutade med en permanent. Det var en sorglig historia, med hår som överkokta glasnudlar. Men det var säkert något som jag behövde gå igenom. Nej, mativern handlar om andra saker. Experimentlusta, lathet, ett mått fläckvis snålhet, och så den trista biten. Hud känslig för kemikalier. Eller nä, om sanningen ska fram tror jag lathet toppar listan.

Mat i håret ska förstås vara bra. Ungefär som schampo och balsam ska vara bra. Den ena eller den andra produkten ska gå in i själva håret och hela, rena, göra lent av strävt, tjockt av tunt eller vad en nu drömmer om. Varje fnas, fjun och frashårad person kommer hänga sig fast vid detta förbättringsmantra enligt samma princip som rynkkrämens publik. Visst finns det produkter som kan släta till även den trassligaste hårhärva. Men i stort sett så ligger det frasiga stackars håret och bidar sin tid under det skal av produkter som en lagt över det. Laga hår på riktigt går inte, men håret kan limmas samman och kännas och se bättre ut och det kan ju duga alldeles utmärkt. Vad gäller mat i håret-redogörelsen så tycker jag vi börjar med ägg.

Ägg.
De påstås ge glans och styrka och när du ändå slabbar med det i håret så ska du med strålande resultat kunna smeta det i ansiktet. Jag har emellertid aldrig haft ägg i håret, kanske har jag råkat kladda äggrelaterad mat i det, men att vispa ihop rått ägg och ha i håret det har jag alltså inte gjort. Därför kan jag inte ge några råd, eller berätta några anekdoter om när ägget koagulerade i den för varma duschstrålen eller när ansiktsmasken stelnade och tog tre dagar att blöta bort. Så vi går vidare.

Öl.
Ack öljästtabletterna. Hur de generation efter generation följer med alla de med hår och nagelvisioner. Jag har varit där. Det kanske hjälpte, kanske inte. Öl, ett livsmedel vagt besläktat med öljästtabletterna, ska du kunna hälla i håret som en sista sköljning, ämnena i ölet ska verka stärkande och ge glans. Tro det den som vill, jag tror att det är godare att dricka den, ölen.

Majonnäs.
Många tvekar nog innan de klämmer tuben med majonnäs i håret, och jag är en av dem. Det som är intressant med majonnäsen är dock varför den anses kunna rena och stärka hår. Majonnäs är olja och ägg, och de i förening ska fungera som näringsrik mat för håret. Emulsionen mellan olja och andra ämnen, t ex vattnet och fettet i äggen ska också fungera rengörande. Det är ju så pass tokigt att fett löser fett.  Majonnäsen ska du, om du är sugen, använda som en hårinpackning och sedan skölja ur. För bäst resultat rekommenderar tant att ni täcker håret så inte majonnäsen råkar torka in.

Citron.
Jag föredrar verkligen citron i mat eller i citron och myntalemonad. Men låt gå. Den förväntas både ge glans och fungera som blekmedel. För blekeffekt krävs även solljus. Citronen är ingen fullpoängare vad gäller hårvård, och jag är rätt säker på att det kan slita mer än det faktiskt bleker att hälla på den och lägga sig i solskenet. Kamomill kan användas på samma vis, men även här förespråkar jag drycken kamomillthé. Både citron och kamomill i hår ger mig nostalgiska minnen från min tidiga ungdomstid. En tid då det skulle blekas slingor så diskret att en kunde ljuga och säga ”nähärå, sån här hårfärg har jag helt naturligt”, samtidigt som en rättar till zick-zackdiademet.

Okej, nu har jag avverkat de matvaror som jag föredrar att äta, alltså inte ha i håret, men jag uppmuntrar förstås dej att hitta dina egna favoriter. För att komma vidare vill jag börja med att backa bandet i undersökningen. Schampo och balsam är som bekant varken gott eller lämpligt att äta. Även om jag är tveksam till just majonnäs i håret så är idén ungefär en miljon gånger trevligare och miljövänligare än tanken på vad som gömmer sig i de flesta vanliga schampon. För att göra en lång historia kort, schampon som vi känner dem, är hårdrengörande. Så rengörande att många får andra problem som en försöker lösa med en dyr inpackning. FYI Det går att diska med de flesta schampon. Att använda schampo mer sällan och vänja sig av med den där *rena* *fluffiga* *låt håret svänga i slowmotion*känslan kan ge oanade resultat. Och det är egentligen mest här min expertis kommer in, jag är nämligen en av de som inte klarar vanliga schampon (dessutom är jag lat, och att tvätta håret tycker jag är skitjobbigt, men den här texten ska ju handla om mat och inte om mig).

Mat i hår listan fortsätter således här.

Bikarbonat.
Denna hjälte i skafferiet, så användbar. När jag var gravid blev bikarbonaten min bästa vän, jag bar med mig påsar som jag löste upp så koncentrerat det gick, hejdå halsbränna. Bikarbonaten är ett surhetsreglerande ämne som finns i naturlig form i vår mage där det håller magsyran i schack. I kontakt med vatten fungerar bikarbonaten även som en fettlösare och du kan rensa ett igenäcklat avlopp med bikarbonat och kokande vatten. Bikarbonat i hår används som schampo. Störst minus får bikarbonaten för den tråkiga konsistensen. Det är helt enkelt inte lika kul att gnugga in en vatten och bikarbonatlösning i håret som det är att löddra runt med schampo. De som blir gladast över bikarbonatanvändningen i håret är din hårbotten och miljön. Det kan vara läge att skriva att bikarbonat är väldigt basiskt och att det kan slita på håret med för stora skillnader i pH-balans, men mer om det får ni internetta själva, det är inte ens alla som håller med om det. Bikarbonaten står i alla fall ganska ensam i ätliga rengöringslaget, flest matkompisar finns det på vårdande sidan.

Jag orkar inte skriva och du orkar inte läsa om all vårdande mat som hypotetiskt och enligt säkra googlekällor ska göra underverk för ditt hår, men det finns mycket.

Äppelcidervinägern måste jag i alla fall skriva om.
Äppelcidervinägern är alltså den här kompisen som kan användas som en neutraliserare efter bikarbonat. Det luktar lite illa och är precis lika tråkigt olöddrigt som bikarbonaten, men det funkar och luktar inte när det torkat. Hela spektaklet med bikarbonat och äppelcidervinäger har jag läst mej till på internetz. Kanske var det till och med Lady Dahmers blogg som introducerade det hela, kanske var det legendariska shenet. Det är iallafall en variant på no poo (som betyder no shampoo) och bikarbonat och äppelcidervinäger-spektaklet det är en helt ok bra grej.

Vi går vidare till trögare konsistenser.

Olja.
Här har vi en mat jag kladdat mycket med, jag är ju i målgruppen främst eftersom jag oftast har långt hår. Då passar olja bra till längderna. De flesta oljor är bra för håret, en del bättre än andra. Ingen vegetabilisk olja är i alla fall dålig för håret. Det braiga med t ex olivolja är att den förmodligen finns hemma, det dåliga kan vara lukten och dess fethet. Det finns en hel vetenskap kring det här med oljors torrhet/fethet, och denna vetenskap kan göra hela skillnaden för både håret och den estetiska upplevelsen. Men som jag sagt förut, kanske är just du ute efter en riktigt slick look, den feta oljan är då din vän. Det negativa med samtliga oljor är att de i viss mån är kladdiga att ha att göra med, det kan tillexempel bli fläckar på kudden. Om man inte är en van mat i hår-person är risken stor att en sträcker sig efter schampot på en gång.

Eftersom jag uppenbarligen skriver världens längsta kåserande text om mat i hår tänker jag brodera ut igen. Det är värt att nämnas att schampo är en modern företeelse, först på sent 20tal hade kemister lyckats trixa fram schampo som påminner om det vi använder idag, från början är schampo förresten ett indiskt ord som mer allmänt betyder tvätta och massera. Nåväl. Välkommen till min värld av torrschampo.

Det viktigaste, bästa och braigaste har jag nämligen sparat till sist.

Maizena, potatismjöl, havregryn.
Torrvaror i hår, en personlig favorit och ett sant hjärteämne i klass med Göran Hägglunds kärlek till kärnfamiljen. Havregrynen behöver mixas men annars är det bara att köra. Efteråt kan det ha en viss estetisk effekt att borsta ur så mycket överflöd som möjligt, men det förutsätter att silverrävlooken inte är det du är ute efter. Jag har ännu inte löst detaljen med att de flesta av torrvarorna är ljusa och därför passar bäst för de med ljust hår, men det borde gå att fixa. Det går nog utmärkt att mala ner rött eller svart ris för att få mindre gråhårig look, pigment kanske kan användas? Den här färgbegränsningen är det enda negativa jag kan komma på med användandet av mat-torrschampo. Det bästa är att med hjälp av mat i håret kan minimera hela tvättprocessen! Du kan tvätta håret jättejättesällan. Hurra för det.

Ok du kanske hellre använder schampo, helst flera gånger i veckan faktiskt.  Jag fattar. Men kom ihåg mitt torrmatstips den dagen då du, med mycket ont om tid, är hjälplöst fet i håret och vill sluta vara det.

Illustration: Jenny Lindhagen

En Kommentar

  1. Svenny

    Rågmjöl! Jag använde bikarbonat i ett halvår ungefär, tills jag kom på att mitt hår aldrig blev riktigt rent. Hårt vatten är ett helvete! Inget blir rent! (Har tvättat med bik+äcv i hemstadens mjuka vatten och det blir underbart). Sen körde jag ett år med lite olika grejer, olivoljetvål, dr bronners (aldrig igen), var på väg att slänga i mina dyra ekologiska ägg i barret tills jag fann lösningen: rågmjöl och äcv. Underbart! Det känns som jag tvättat håret! Håret är rent! Inga kladdiga dreads i underhåret :)
    Det är verkligen värt att nämna att vattenkvalitet har stor betydelse när man väljer no poo metod (ett tag övervägde jag att köpa stora dunkar filtrerat vatten att tvätta håret med, sunt för plånbok och miljö? Njaä, inte så…). Puss o hej!

Kommentera