Veckans knut – vecka 13/2013

Del fyra i serien om kända knutar.

Det hävdades förra veckan att Knut Knutson var knutarnas knut. Men nej, kungen av alla knutar måste ändå sägas vara den gordiska knuten.

En gordisk knut är en riktigt jävlig knut. Den kan till och med verka som ett helt olösligt problem, men kanske ändå att den kan knytas upp av någon som tänker lite annorlunda.

Knuten som gav upphov till uttrycket satt enligt legenden på en kärra i Zeustemplet i staden Gordion (nu rör vi oss någonstans i det gamla Persien). Kärran parkerades i templet ungefär 700 år före Kristus, och där blev den stående ett bra tag.

Oxkärran hade tillhört Gordias, en bonde som en dag helt otippat blev kung och allt var den där kärrans förtjänst. Ett orakel hade nämligen sagt att näste man att köra in i staden på just en oxkärra skulle bli kung. Och det råkade alltså bli Gordias. Han blev glad förstås och ville visa sin tacksamhet gentemot den störste av dåtidens gudar. Så kung Gordias ställde sin gamla oxkärra i Zeustemplet, och på kärran fanns alltså den berömda knuten.

Ryktet gick att den som lyckades knyta upp knuten skulle bli härskare över hela Asien. Så många försökte så klart. Men ingen lyckades. Och när Alexander den store (eller Alexander III av Makedonien, som han hette på den tiden) år 333 f. Kr. kom till Gordion under ett av sina fälttåg så ville han ju så klart ge sig på den omöjliga knuten.

Alexander försökte ett tag, men misslyckades liksom alla andra före honom. Mycket tyder på att Alexander led av ett visst mått av storhetsvansinne, till exempel namngav han en hel drös städer efter sig själv under sina ständiga erövringståg. Så han blev så klart förbannad när han inte kunde lösa upp den besvärliga knuten. I ren ilska drog han då fram sitt svärd och högg helt sonika sönder knuten. Vilket ju faktiskt löste problemet.

Alexanders våldsamma lösning på knutdilemmat har, liksom själva knuten, kommit att bli ett begrepp. Att göra ett ”alexanderhugg” är alltså att komma med en drastisk och oväntad lösning på ett till synes omöjligt problem.

Alexander kom sedan att erövra större delen av Asien, men om det var alexanderhuggets förtjänst eller hans 40 000-plus stora armé som gjorde jobbet är svårt att veta.

Illustration: Emma Nordung