Header_otyg.png

Blandbandsrenässans

Mint pratar spellistor med Nicholas Ringskog Ferrada-Noli.

Tiden före Spotify börjar bli svår att föreställa sig. Vi verkar till och med förlora minnet av hur mycket vi gnällde om reklamavbrott innan alla skaffade betalabonnemang. Finns det ens en reklamversion längre? I takt med att appen flyttar ut i mobilerna har jätten för streamad musik blivit det nästan enda sättet att lyssna på musik, för allt fler. Frågan är dock fortfarande vad fan man ska lyssna på när ”allt” finns.

Svaret verkar vara den sociala användningen. Åtminstone pekar teknikutvecklingen ditåt, i och med sammankopplingen med Facebook, eller möjligheten att följa användare på samma sätt som i andra sociala medier. Om gårdagens gnäll gällde reklamen, gnäller många idag på att andra ser på Facebook exakt vilken skämmig musik de lyssnat på. Eller att man tvingas se andras musiklyssnande.

Samtidigt tar andra chansen att fronta med sin smak. Gamla tiders blandbandsmakare har definitivt fått en renässans, med långt högre spridningspotential för en bra låtlista än ett par kassettkopior. Även om kanske ingen blir känd enbart på spotifylistor utan tidigare meriter. Nicholas Ringskog Ferrada-Noli är musikjournalist verksam ibland annat Sveriges Radio och Nöjesguiden, och han verkar lägga enorma mängder tid på att skapa riktigt bra och genomtänkta spellistor. Förutom genrelistor och alternativa albumversioner har han som ett återkommande tema sedan sommaren 2011 skapat en ny lång spellista för varje årstid.

– Från början var det bara ännu en lista, säger Nicholas, men den blev så uppskattad att jag beslutade mig för att testa att göra en höstlista också. När jag märkte hur bra den blev och hur kul det var att sätta ihop den, så kändes det ganska givet att fortsätta med en vinterlista, och en vårlista. När jag gjorde blandband som tonåring gjorde jag ett för varje årstid, så det är lite kul för mig personligen att återbesöka det konceptet.

Nicholas menar att årstider är ett tacksamt tema eftersom en ”sommarlåt” kan tillhöra i princip vilken genre som helst men ändå ha en somrig kvalitet. Det betyder alltså inte att det blir en lista full med reggae.

– Man kan arbeta både med och mot årstiderna, säger Nicholas. En ”varm” låt kan vara en sommarlåt, men ibland också en vinterlåt, eftersom vintern innehåller en dröm om värme. På samma sätt kan en cool och mörk låt vara en perfekt sommarlåt eftersom den är svalkande. Men de mest jublande danslåtarna lägger jag inte på vinterlistor, och de dystraste balladerna lägger jag kanske inte på vårens eller sommarens listor. Man får också passa sig så att vinterlistorna inte bara består av katatoniska ballader med isande ångest. Det blir ju inte så kul sex timmar i sträck.

Den obegränsade tiden för en digital spellista är något annat än kassettbandets eller cd-skivans fasta längd, man gör nog bäst i att sätta en egen begränsning. Nicholas använder ett generöst format för årstiderna: 100 låtar. Inget att smälta på en sittning, men det är inte heller tanken.

– Folk lyssnar väldigt upphackat idag, säger Nicholas. En halvtimme här medan man pendlar, en halvtimme där medan man lagar mat, ett par timmar här när man sitter och softar. Jag gillar jämna siffror, symmetri i allmänhet är något som jag tycker är estetiskt tilltalande. Siffran 100 är rätt mäktig.

Årstidslistorna är genremässigt spretiga, inte bara mellan populärmusikgenrer utan även med klassiska stycken och jazz, och trots att upphackat lyssnande alltså finns med i beräkningen så är dynamiken sådan att slumpmässigt lyssnande känns bortkastat. Även för en shuffle-räv som undertecknad. Musiken rör sig ofta i vågor, med sjok av låtar med sammanhållen känsla. Ofta, men inte nödvändigtvis, i samma genre. Att hålla intresset uppe i flera timmar kräver sin planering.

– Jag försöker tänka att varje låt ska vara bättre än den föregående, säger Nicholas, vilket på sätt och vis är omöjligt. Men jag tänker att varje låt kan ha någonting som den föregående inte hade, som man medvetet eller omedvetet saknade. Roligast är att uppnå effekten att man som lyssnare dels blir glad av att en viss låt kom, dels blir överraskad av att man blev så glad av just den låten – att man inte visste hur mycket man ”behövde” den.

Kanske är det suget att bli överraskad som gör att en dyker efter pärlor i andras musiksmak, och inte bara från den närmaste bekantskapskretsen. Nicholas Ringskog Ferrada-Noli tror att det hänger ihop med att ha förtroende för någons musiksmak.

– Det kan vara folk i ens bekantskapskrets eller kanske en musikjournalist som man uppskattar, säger han, och om de gör ett urval så väljer man att ge det en chans. Det finns ju så överväldigande mycket musik på Spotify, och på internet i övrigt. Det är för mycket för en enda person att överblicka. Samtidigt vill man inte bli styrd och begränsad. En sympatisk sak med Spotify är att folk kan klicka sig vidare till andra låtar av samma artister som är med på listan, eller göra en ”remix” av listan genom att kopiera alla låtar till en egen lista som man sedan tar bort alla låtar man inte gillar från. Det slutar liksom aldrig vid själva listan. Jag tror att den frihetskänslan bidrar till att folk tycker att det är så kul med Spotify. Så känner i alla fall jag själv.

Lyssna på senaste årstidslistan Vårpärlor här. Via den kan du hitta Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis andra listor (men se till att du är i rätt årstid!). Nicholas skriver också om musik, spellistor, film och annat på bloggen Annika Flynner.

Illustration: Sonja Katarina Svensson

Kommentera