Header_otyg.png

Att Resa i Juletid Är ett Jäkla Otyg

För att alla ska någonstans, och deras någonstans är lite viktigare, lite mer speciellt, lite mer än angeläget än ditt, precis som ditt någonstans borde innebära att alla lämnar dig företräde.

Ingen lämnar dig företräde.

Alla har för tunga väskor. Upp på hatthyllan. Det ramlar ner dunjackor på tanten bredvid. Det blir till att skämmas. Den där måste få gå före i checkin-kön, för hens flight går snart och så är reglerna. Eller borde vara i alla fall. Jag skulle låtit dig gå före om rollerna var omvända. Lovar’t. Årets mesta resdag är också på något magiskt sätt sammanlänkat med störst risk för snöstorm (där du är, eller dit du ska eller mitt emellan, hursomhelst, ditt plan är inte här och kommer aldrig komma hit). Du kan åka hem och börja om imorgon. Eller så kan du acceptera att det här golvet med grå heltäckningsmatta är ditt nya hem. Du vaktar eluttaget som en hök. Äter plastiga mackor för hutlösa priser. Dina kinder tappar all lyster och någon envisas med att hosta i ditt öra. Det hänger passagerare utan platsbiljett mellan tågvagnarna, stackars satar och skammen i blicken när en tvingar nån från sitt säte. Det blir till att hetsröka i Hallsberg. Sista ciggen på en vecka för det är ju fortfarande hemligt och inte får mamma veta. Du är för alltid 5 år gammal i deras ögon och oförmögen att klä dig själv. På en dag är alla tillbaka i samma gamla mönster, så njut nu.

Hundratusen miljoner resenärer och alla åker samma dag, svär samma svordomar, ger samma löften om att göra om, göra rätt nästa år. Kanske stannar vi hemma. Låt julen komma till oss! men inget förändras någonsin.

Traditioner är till för att hållas.

Illustration: Lidia Blomgren

Kommentera