Header_otyg.png

Kedjad kreativitet

Frida Giannini är en 42-årig skivsamlare från Rom som sedan 2006 varit creative director på Gucci. Samma titel som Don Draper hade på Sterling Cooper. Hon har blivit hyllad för att hon har lyckats göra bärbara kläder som känns dekadenta och blivit uppskattad för att hon har tonat ner den fixering vid logotypen som Gucci och några andra varumärken låtit växa till svårbegripliga storlekar sedan 80-talet.

Hennes arbetsgivare kan nog ha varit missnöjda med att hon valde ett mindre extravagant och sexualiserat angreppssätt än den galna perfektionisten Tom Ford gjorde i samma position. Eller inte ökat synligheten och omsättningen lika mycket som han gjorde, men frågan är om det hade varit en bra idé. Det går inte att blåsa upp något hur mycket som helst och varumärken behöver nog konsolideras ibland.

För de flesta är Gucci en hägring, tillsammans med Chanel, Yves Saint Laurent och Dior. Det är för dyrt och praktiskt svårtillgängligt för de flesta att pröva och köpa plaggen, närvaron går istället genom reklamkampanjer och hur tidningars redaktionella material och mer lättillgängliga tillverkares produkter påverkas.

Ett exempel är hur det just nu talas om att 2015 kommer präglas av en sjuttiotalstrend. Frida Giannini har fått kritik för att inte ha haft en sammanhängande vision. Hennes verk för Gucci har mer liknat en smältdegel, som The Rolling Stones, inte något nyskapande eller originellt, utan en svängig blandning av sånt som gläder och berör och lockar till dans. Och mycket sjuttiotal. I trenderna det skrivs om nu finns ringar på vattnet runt stenar som Frida har kastat de senaste åren.

Men vad händer nu? Hon ska vidare. Nyligen lämnade Stefano Pilati sin plats på Yves Saint Laurent och gick till Zegna, ett företag med en stark textil- och hantverkstradition som givit honom mycket större makt än han hade på Yves Saint Laurent, där han i princip hade till uppgift att förvalta någon annans kreativa arv. Stefanos egen kreativitet är mindre begränsad nu.

Frida har sannolikt tjänat tillräckligt med pengar för att göra vad hon vill resten av livet och helt strunta i alienerande tyglar. Eller starta en egen verksamhet, som Tom Ford gjort, men då är hon underkastad marknadskrafterna. Det är troligt att hon dyker upp på något annat företag vi redan känner till. Låt oss hoppas att det i så fall blir hos något som släpper henne lika fri som Zegna släppt Stefano. Det skulle förstås vara roligt att se henne om 30 år i en lika stark ställning som Karl Lagerfeld på Chanel, kanske kunde hon göra något liknande med Armani? Ett embryo till det finns i reklamfilmerna hon gjort i samarbete med Frank Miller. Men det är ganska troligt att Armanis successionsordning redan är planerad. Det skulle vara fantastiskt roligt om det hon gör kunde bäras av fler, om hon började arbeta för ett bredare varumärke med lägre prissättning, som Levis, då kunde gemene man se ut som hon lät Chris Hemsworth göra i filmen Rush. Se den! Och vi ses igen Frida, var eller när det än blir.

Illustration: Lidia Blomgren

Kommentera