Header_otyg.png

Modeotyget

Ibland säger människor att de inte bryr sig om mode eller att mode är dåligt på ett eller annat sätt. Mode är något som det är betydligt vanligare att ta avstånd från än till exempel musik eller film. Det går att förstå på många sätt, som en vilja att inte delta i en accelererande konsumtionskultur, eller att mode är så allmänt spritt och ständigt närvarande att många vill ta avstånd av samma skäl som kan finnas för att tala illa om Per Gessle, för att det är tjatigt att höra hans texter om och om igen och för att distansera sig från en nedvärderad massa: kreti och pleti.

Men Susan Sontag skrev om fotografi 1977 att det var så allmänt praktiserat att det kunde betraktas som en masskonst, som dans och sex, och därför ofta inte praktiseras som konst utan som social ritual, försvar mot ångest och som maktmedel. Vi kan tänka på samma sätt om mode. Det är väldigt lätt att förstå att många vill ta avstånd från något som ofta används som maktmedel. Jämför till exempel med religion. Men där sker en sammanblandning med maktutövningen och det som används för att rättfärdiga den.

Sammanblandningen är också väldigt lätt att förstå när modeskapare och modejournalister ibland, eller mycket mer ofta än ibland, tar sig rätten att formulera budord och döma det som andra gör. När en modeskapare talar mer om vad som är fult än vad som är fint kan det betraktas som att den arbetar konceptuellt men också som att den arbetar med nervositet och skapar ett skydd mot andras maktutövning som blir en ny maktutövning. Vem som helst kan säga att vad som helst som någon annan valt att ha på sig är fult. Spegel spegel, ”Ändurå?”, blir inte ett så övertygande sätt att möta det. Men ”Det ska vara så”, det är mycket effektivare, du går inte i polemik utan du lägger till ny information som angriparen uppenbarligen inte känner till. När en modeskapare beskriver hur den på skolgården använt kläder för att få hänga med rätt gäng, blir kopplingen ännu lättare att göra. Människor vill ta avstånd från ett maktspel de tycker är otrevligt och tar därför avstånd från de medel som används i maktspelet.

Att använda mode som ett försvar eller skydd mot ångest kanske snarare väcker förakt. När någon upptäcker att det är lättare att trivas med sina kläder än sin kropp kan någon annan utbrista ”Du ska älska din kropp precis som den är, nu undviker du bara att möta dig själv!”. Jämför med när korstågsateister säger att religion är ett fegt sätt att hantera sin existens.

Det här är ett försvarstal, attityder kan vara otyg, men inte att klä oss, smycka oss, parfymera oss, och bära vårt hår på olika sätt och låta oss inspireras till våra val av allt vi har runt omkring oss.

Illustration: Kiki Ljung

Kommentera