Header_otyg.png

Trollen ännu på internet idag

Det var dagarna strax efter nyår och Kanye West offentliggjorde plötsligt ett oväntat samarbete med den gamle Beatles-räven Paul McCartney. En stor nyhet i nöjesmedia, förstås, men snart tog en annan vinkel skruv och blev större än huvudnyheten: Dagens ungdom, åtminstone Wests fans, vet inte vem McCartney är!

Från skärmdumparna som med hånfulla kommentarer redan cirkulerat runt halva internet på ett dygn, visade även etablerade medier upp en handfull tweets från olika personer som undrade vem denne okände artist var. Ett exempel löd ungefär: “Kanye har ett strålande öra för talang. Den här killen McCartney kommer att slå stort!”. Jösses, vilken blunder, ja se ungdomen idag!

Synd bara, för källokritisk media och musikkonservativa mobbare, att det i nio fall av tio enkelt kunde bekräftas att det rörde sig om glada skojare bakom dessa tweets. För oss trollkonservativa desto roligare. Den vackra konsten att trolla har bevisligen inte försvunnit bara för att trollbegreppet under en längre tid glidit undan sin ursprungliga betydelse: att skapa förvirring och ilska för inga särskilda skäl alls.

Idag associerar nog de flesta substantiveringen ”troll” till alla typer av otrevliga personer på nätet, i praktiken mestadels rasister eller hatkommentarsförfattare. Förvisso en växande grupp i behov av ett lämpligt nedsättande epitet, och i praktiken lika mycket sabotörer av offentliga samtal som någon som bara vill jävlas, men den som ännu hänger mycket på diskussionsforum – från Flashback till Familjeliv – känner säkert ändå väl igen trollningens grundläggande koncept: att medvetet inta en orimlig, felaktig eller stötande hållning bara för att locka motreaktioner som spårar ur hela diskussionen. Etymologin bakom begreppet är egentligen lite mer komplicerad, men den snabba versionen är att termen kommer från fiskemetoden att tråla med nät bakom båtarna. Tänk dig att du lägger upp en bild på Mount Rushmore på Facebook med kommentaren ”Vad naturen är fantastisk!”, och sedan hur många som inte skulle kunna låta bli att rätta dig. De som gör det är fisken du trålar med dig efter båten.

Den ursprungliga innebörden kan också illustreras med devisen Trolling is a art, som genom den medvetet felaktiga grammatiken genast lockar den språknitiske att protestera och därmed alltså låta sig trollas. Även om trollningen helst ska göras för inga skäl alls förutom det nihilistiska okynnesskrattet på andras bekostnad – så kallat lulz – så kan metoden brukas framgångsrikt för annat. Allt beror på vem man driver med och hur. Rasisternas trollblivande på nätet är ett exempel på hur egentligen klassiska urspårarmetoder används till riktiga och onda syften. Komedigenren som bara bygger på tom provokation är också närbesläktad med trollkonsten.

Twitter har som i exemplet ovan blivit en populär arena för det neoklassiska lulztrollet, parallellt med de moderna rasisttrollen. Gammeldags diskussionsforum i all ära, men anonymitet ihop med möjligheten till snabb spridning och att dra ihop stor en mängd aktörer gör kortmeddelandets högborg även till ett lämpligt trollslott. Den rika floran fejkade kändiskonton är ofta öppna med att de är parodier, men flera tar också varje chans att posera som äkta vara för att sprida förvirring och lulz. I svensk kontext har fejkade konton för såväl Jan Guillou och Fadde Darwich gjort sina försök, den senare med lika mycket god fingertoppskänsla för andras fördomar om Fadde. Ett annat ambitiöst men i grunden enkelt twittertroll är bot-liknande personan ”Barbara Santana”, som inte poserar som en känd person men väl som en riktigt människa, vars visdomar om egots vibratoner i flera månader oombett hemsökt så gott som alla med twitterkonto i Sverige. Mötet mellan det klassiska trollet Barbara och islamofobtrollet Ingrid Carlqvist kan vara något av det konstigaste som hänt svenska twitter.

I den internationella trollfaunan på Twitter kan man se fler varianter. Från en hel genre av konton som poserar som olika djur är ett framträdande exempel just nu den stora mängden hjortkonton som gör narr av jägare som skryter om sina byten. Ibland med följden riktiga bråk med jaktglada twittrare. Ironiskt nog har flera sådana trollkonton också börjat tjafsa med varandra om vem som egentligen var först. Efter att de många extremt populära konton som twittrar ”historiska bilder” visat sig vara ganska dåliga på faktagranskning och källhänvisning, eventuellt medvetet så, har flera parodier dykt upp på dessa. ”AhistoricalPics” twittrar i den andan grava felaktigheter och absurda påhittade ögonblick, eller subtila sådana, vilka ibland faktiskt tagit sig in i den vanliga loopen av seriöst menade historiebildskonton. Även om det egentligen är en parodi så är en del av den komiska utdelningen att skämten maskeras som från ett bildkonto i mängden, och vissa faktiskt går på det som påstås. Eller, ännu bättre, går på att kontots innehavare inte förstått att något är fel.

Min senaste favorit bland de mer ihärdiga koncepttrollen på Twitter är personan “Seinfeld2000”, ett konto som uppstod som en parodi på en parodi efter att företrädaren “SeinfeldToday” börjat twittra intriger från hypotetiska avsnitt av ett 2010-tals-Seinfeld. Originalet var faktiskt roligt ett tag, men efter att Seinfeld2000 började parodiera det genom en överdriven fixering vid olika Apple-produkter insåg man snabbt hur platt det första konceptet var, både som samtidsanalys och som Seinfeld-imitation. Där de ihärdiga trakasserierna av originalet förvisso mötts med tystnad har det klassiska trollvapnet usel grammatik och än värre stavning ändå lockat många reaktioner från allehanda följare som inte förstått att det hela är ett skämt på ett skämt. Givna trollmetoder åsido har kontot har senare framför allt blivit ett fristående satirkonto, med helt eget universum av korsreferenser och interna skämt. Givetvis finns ett tillhörande Instagram-konto, och även ett på Vine. Inte minst har Sienfeld2000 en seriös sida som i driften med Iggy Azaleas appropriering, eller med Michael “Kramer” Richards gamla rasistskandal på en standup-scen. Alla från Fox News till MIA får oväntat satiriskt besök. Fortfarande Seinfeldbesatt har personan från kontot också gjort egna intervjuer med artister, vilka förstås alltid får svara på den viktiga frågan: “Can you imagen Senfeld still on tv today?”. En stor filosofisk fråga som vår trollkompis redan idag känner på sig att den kommer bita sig fast till dödsbädden.

Vad Seinfeld2000 hade att säga om trollningen att inte låtsas känna till McCartney? ”Paul McCartney created Sienfeld”.

Illustration: Lucas Svensson

 

 

Kommentera