Header_sorja.png

Nål, tråd och absolut inga persikor!

Karin Honkanen

Karin Honkanen vet hur du överlever en flygplansolycka. Eller i alla fall vad du ska göra för att bättra på oddsen lite.

Här kommer lite lösryckt statistik: 56% av de som är med i en flygplanskrasch överlever. Och ett jobbigt uppföljande fakta, överlevnaden beror i stor grad på hur de beter sig när det händer. Samma forskare som har räknat ut de där procenten har även koll på hur folk bör bete sig för att överleva. Så varför får vi inte veta sånt?

Jag är livrädd för att inte vara beredd. Vem vet när nånting händer. För att illustrera detta kan jag berätta att jag nästan jämt släpar runt på sådant som  nål och tråd, värktabletter (även jättestarka om t ex någon plötsligt skulle bryta benet), salt och peppar, kniv eller sax, plåster och en sån där andningsmask för mun-mot-mun-andning.

Så vill du att vi går igenom några grejer? Okej. Vi släpper lös neuroserna.

Det viktigaste att veta när katastrofen kommer är att folk i allmänhet tror att de är bättre överlevare än folk i allmänhet. I verkligheten är det få i en akut katastrofsituation som råkar i panik. Det där Hollywoodska skrikandet och springandet är liksom mest trams som gör sig snyggt på film. Folk blir istället apatiska, och förnekar att något är fel.

Det finns dock små trick du kan använda för att ta dig runt apatin, och kanske bli en bättre överlevare än dom som bara tror sig vara det.

Såhär, om du tänker igenom eventuella scenarion i förväg så är det lite som att ha genrepat när katastrofen väl kommer, och då är det lättare att ta sig över apatitröskeln och börja agera. Dina vänner kommer tycka att du är asjobbig när du går och letar nödutgångar och saker att bygga vapen av – tills du räddar dom ur en brinnande buss.

Det är nog väldigt viktigt att minnas att katastrofen inte kommer att se ut som på teve. Det är lätt att förföras av apokalypshistorier och deras romantiserade back-to-basics-formspråk, det gör jag i allra högsta grad. Att få storma runt i långrock och byxor med benfickor i dammiga jordfärger, kanske vara bra på att meka, eller slåss.

Men hey, det kommer vara svinjobbigt! I verkligheten kommer det inte finnas en fångande historia som byggs upp mot ett förlösande klimax. Glöm alla bekvämligheter. Du kommer förmodligen frysa, vara blöt, vara rädd. Du kommer att ha tråkigt när du inte är rädd. Människor omkring dig kommer att bete sig annorlunda. Jag förutsätter att alla är kapabla till nästan vad som helst. Självklart ska vi samarbeta och hjälpas åt, men jag tänker ändå lära mig att bygga vapen.

Naturen kommer att vara emot dig. Ett regnoväder som kan te sig lite gemytligt från soffhörnet kanske är det som tippar dig över kanten ner i hypotermi. Eller du kanske råkar äta fel växt? (Protip: undvik allt som luktar bittermandel eller persika.) Det kanske inte finns medicin tillgängligt, så du borde förmodligen lära dig hur du behandlar infektioner och djurbett. Det vore hemskt snöpligt att överleva den första bombchockvågen för att sedan gå och dö av ett sår på foten, eller hur?

Det är hög tid att lära sig alla survival skills nu. Min stora skräck är ju att – trots allt strategiserande och planerande – inte vara beredd när det händer. För katastrofen kan ju komma när som helst.

(Så hur överlever du en flygplanskrasch? Boka en plats i bakre delen av planet, nära en nödutgång. Kolla upp hur du ska använda alla prylar och hur du öppnar dörren, och tänk igenom möjliga scenarion och hur de ska bemötas. Ha på dig säkerhetsbältet hela resan. När kraschen kommer, kura ihop dig med huvet mellan knäna och backa in fötterna lite under din stol, så kanske du inte bryter skenbenen när planet slår i. Försök komma ihåg hur du låser upp säkerhetsbältet. Ta inte med dig några saker, bara undvik att andas in rök och ta dig ut så fort du kan. Du har knappt ett par minuter på dig. Spring/simma iväg en bit för att undvika eventuella explosioner. Lycka till.)

Karin Honkanen är inte bara katastrofförberedd, hon är även miljöinspektör. Och så älskar hon sci-fi och fantasy mer än de flesta.

Illustration: Linda Vännström

Related Posts

Kommentera

*