Intervju: Makthaverskan

Ett av våra favoritband Makthaverskan är aktuella för en spelning på Way Out West, så vi rotade fram en gammal intervju med dem ur vår magiska byrålåda.

– Det var gött igår, det var skitkul, verkligen på topplistan över roliga spelningar.

Vi träffar Makthaverskan i den idylliska skärgårdsmiljön på Knarrholmen dagen efter deras spelning. De är pigga och nöjda, tycker att det var tajt och kul att spela. De spelade både gamla hits och nytt material från den kommande skivan.

– Vi är mycket tajtare nu, säger Irma, vi var jätteunga när vi spelade in första skivan, särskilt jag och Maja, det låter bättre nu.

– Vi har utvecklats som musiker, säger Maja, vi var inte riktigt musiker i början, Palle t ex har blivit en grym trummis, i början var du ju inte riktigt det…

Alla skrattar och Palle berättar att han började spela trummor när de började med bandet. Han och Hugo lärde känna varandra som små när de skejtade ihop och började med bandet och sen kom Maja och Irma, som gått på samma grundskola som Hugo, snart med i bandet. Hugo spelade då bas och Irma gitarr, sen har de bytt lite.

– Jag tröttnar så fort på att spela samma instrument så då är det skönt att byta av lite, säger Irma.

De berättar att allt gick väldigt fort i början, de hade inga ambitioner alls utan spelade in en demo för att det var kul och la upp på Myspace. Sen hörde Rasmus från skivbolaget Luxury av sig.

– Det var så körigt, vi fattade inte vad vi gjorde. Det var dåligt på ett bra sätt. Vi bara spelade på och tyckte det var kul och så bara hände det grejer.

– Det var extra kul för mig och Irma, säger Maja, vi var bara sjutton, vi hade ju klubbspelningar där de inte visste att vi var underåriga så det var kul att få göra det. En gång när vi spelade på Debaser Medis fick vi inte komma in, vi fick spela men sen blev vi utdragna av vakterna, det var pinsamt.

Sen dess har bandet blivit äldre men det är fortfarande kul och spännande att spela ute. Det har blivit större spelningar men de föredrar fortfarande de små klubbspelningarna.
– Det var jävligt roligt när vi spelade på Arvika, det var så stort och helt sjukt allting. Man kände sig fräck! Vi trodde inte det skulle komma folk alls och så kom det jättemycket folk. Men de roligaste är ändå de som är på såna små skitställen.

Bandet berättar om sin första spelning, i ett ockuperat hus i Gamlestan. De var ”så sjukt nervösa” och istället för trumset hade de en bongotrumma och flyttkartong och en lampskärm som hihat.  De berättar om en spelning på Henriksberg då all teknik slutade fungera, en kaosartad spelning i Norge då det hände helt sjuka saker, de berättar om riktigt dåliga spelningar då allt varit ”totalt verkligen helt åt skogen”.
– Det blir ju lite att man man känner typ, fan vad dåligt det här går, man ba nu skenar vi så att de glömmer bort typ hur dåliga vi är och tycker att det är kul att titta på istället.

Vad händer om tio år då?
– Syssla med musik men ha nåt gött jobb. Göra goa grejer.
– Jag vill ha svenssonliv med jobb och barn, kanske som journalist, säger Maja.
– Jag vill helst inte tänka på det, säger Irma.

Skivan som bandet nämner släpptes i mars och är helt fantastisk, så lyssna på den och missa inte spelningen på Way Out West på fredag kl 01.30.