Musiktips: Barusta – The game

Michael Porali flyr verkligheten med hjälp av en perfekt popdänga.

Ibland (okej, ganska ofta faktiskt) känner jag ett orimligt stort behov av verklighetsflykt. Och då menar jag inte nödvändigtvis flykt till en värld där vampyrer dricker blod från utslitna hjärtan via sugrör, eller filmserier om galaxer far far away, utan på en betydligt blygsammare nivå. Är det till exempel en kall och tråkig vinterdag efter flera månader av exakt likadana sådana, med långt till lön och ännu längre till nästa roliga anteckning i kalendern, kan verklighetsflykten med fördel bestå i något så enkelt som det dämpat färgade ljuset på ett dansgolv.

Därför består veckans musiktips denna gång av en av de mest fulländade poplåtar som någonsin sprungit ur den Göteborgska kullerstenen. Egentligen är det inte så mycket mer än just det – fyra minuters ren verklighetsflykt, om än med en ovanligt snygg basslinga. Och visst är det väl så att man ibland (eller som sagt ganska ofta faktiskt) helt enkelt måste spela små spel inför sig själv för att ens orka ta sig vidare? Det behöver inte vara märkvärdigare än några väl valda danssteg på en klubb, en extra genomtänkt outfit och en eller ett par fantastiska poplåtar för att hamna någon annanstans, och kanske till och med i en annan tid.

I play the game

 Michael Porali är multikonstnär som sysslar med text, ljud och bild – ibland av konstiga slag och ofta av det populärkulturella. Ses ofta framför en scen eller bakom ett dj-bås.

Illustration: Karen Canales

Lämna ett svar