Spelets regler

Konstigare saker har väl hänt. (Eller?) Men det verkar faktiskt som att Johan Falk har fattat grejen. Rubriken här ovanför är titeln på en Johan Falk-film från förra året. På Imdb.com har den fått blygsamma 6,1 i snittbetyg av 726 bedömare. Jag personligen är väl lika sugen på att se den som moderata politiker är på att utveckla lite empati. Men hey, faktum är att jag sitter här framför skärmen och nickar för mig själv och tänker ”Ah men va fan, det är ju verkligen spelets regler som är det viktiga”, när/om man spelar spel, vill säga.

Saken är den att jag aldrig förstått mig på människor som fuskar i spel. Varför ens spela från första början om du inte tänker spela spelet som det är avsett? För reglerna finns inte där av en anledning, reglerna ÄR spelet. Visst, man kan flytta schackpjäser hipp som happ på en rutig spelplan men utan regler så är det inte schack som spelas. Samma princip gäller för poker, Fia med knuff, Monopol, TP, fotboll, ishockey, curling, ja kort sagt alla spel och sporter! Utan regler kan man lika gärna ta och leta fram en pinne, gå ut i skogen och slå på stenar och träd till man känner att ”vunnit”. Eller köpa dyra och tunga sällskapsspel som man sedan kastar på varandra jättehårt i tinningen till det att någon skriker ”Yes! Där vann jag”.

Och du, tänka-utanför-boxen-människa, innan du kommer med invändningen om att du är så frisläppt i sinnet att du ”baaara inte kan följa regler” ska du veta att det inte är en egenskap gör dig till en kreativ människa, det är en egenskap som gör dig till en dum människa. Det vet jag från den gången när var jag på ett pubquiz och dog lite.

Alla som har varit på pubquiz vet att man inte får använda sin telefon för att googla fram svar med. Alla vet det för googleförbudet är en av sakerna som alla quizmasters återkommer till varenda eviga gång i sin pre-game regelupprabbling. Jag har alltid inombords lett snett åt den, som jag uppfattat det, helt överflödiga biten information. Fram till den här kvällen fanns nämligen inte i min värld människan som samlar ihop ett kompisgäng, som gör ansträngningen det innebär att ta sig från hemmet till puben, som bemödar sig med att hitta på ett snärtigt lagnamn till frågeformuläret och som spenderar pengar på öl för att i nästa sekund ta fram mobilen efter första frågan och googla skiten ur den. Stackars naiva jag. Där satt jag och ville spela pubquiz medan mina bekanta (ha! inte längre) sög allt roligt ur det likt myggor på sommaren.

Behöver jag ens säga att jag mitt tydligaste minne från den kvällen var mänsklig uselhet. Förutom en annan sak som etsat sig fast och väl egentligen var det enda som räddade mig från att dö på riktigt.

När svaren rättats och poängen räknats visade det sig att de varit så dåliga fuskare att de inte ens lyckats vinna.

Johan Lind är en copywriter som gillar att fotografera. På twitter heter han jhnlnd.

Illustration: Sara Forsberg

Lämna ett svar