Thank you Mario

Har ni tänkt på den första storybärande scenen i Super Mario Bros?

Man har redan spelat fyra banor och inget har berättat vad det är man håller på med.

Plötsligt är bakgrunden helt svart, och mitt i skärmen står en svampgubbe och spretar med sina stubbiga kroppdelar. Mario går fram till honom, på sitt vanliga framifrån och från sidan samtidigt-sätt.

Har ni tänkt på att Mario inte har några ögon i den här spelet? I alla fall inte ögon i samma bemärkelse som svampgubben. Svampgubben har svarta, tydliga ögon och de stirrar rakt ut ur skärmen.

Vad vill han? Kramas?

Då kommer texten: ”Thank you Mario”.

Han pratar alltså med Mario som står precis bredvid honom på skärmen. Varför då titta så intensivt på…dig?

Det vore väl bättre att vända sig till den man pratar med. Du tittar på Mario för att se om han har hört. Han verkar blicka över svampgubbens svamphatt, ut, bort, framåt. Han har inte hört.

”But out princess is in another castle!”

Det här är viktig information! Mario letar efter en prinsessa, men hon är inte här fast hon borde ha varit det! Mario reagerar inte. Svampgubben stirrar fortfarande intensivt på dig.

Ingen har uttalat det, men det här är ditt uppdrag. Mario är ingen. Mario är du.

Illustration & text: Emma Nordung

Lämna ett svar