Det är utsidan som räknas

 Johanna Söderhagen funderar över det här med tokgamla vampyrer och tonårstjejer.

Vad innebär egentligen ålder? Enligt nationalencyklopedin betyder ålder hur länge ett ting eller en företeelse har existerat medan åldrande är en fysiologisk och psykologisk process hos organismer. Ur en teve- och filmvampyrs perspektiv är detta en rejäl motsättning. Nutidens snygga vampyrer har nästan alltid dött i sin ungdoms dagar och kommer därför förbli det resten av livet. För vampyrer åldras inte. Så heter det. Men stämmer verkligen detta? Upphör även den psykologiska processen? Är dessa 200 årsvampyrer fortfarande tonårigt truliga och obstinat trotsiga? Detta vore ju onekligen mer passande med tanke på den osunda dragningen till tonårsflickor som de allra flesta tevevampyrer har. Men visst är hela grejen med dessa passionerade relationer att vampyren är överbeskyddande och tar hand om sin unga tjej och på så vis lika gärna kan vara hennes pappa, förutom den lilla detaljen att de ligger med varandra. Så varför reagerar ingen när vampyrer beter sig som Stig Larsson?

Om vi bortser från det faktum att det är ganska tråknormativt att vi enbart förväntas ligga med såna i vår egen ålder så ÄR det lätt att dra gubbsjukväxlarna då det enbart är manliga gammelvampyrer som dras till tonårstjejer och inte något annat. Nu är visserligen dessa TV-serier och filmer inte mindre tråknormativa än övriga samhället, för kärlek över generationsgränser är tydligen bara okej om man är vampyr. I ett avsnitt av Buffy the vampire slayer påpekar gamla vampyren Spike att det är obehagligt när att den 40 år gamla Giles och 20 åringen Anya tror sig vara gifta och kysser varandra. I detta fallet är det tydligt att Spike vänder sig just mot åldersskillnaden, trots att han själv är kär i Buffy som är en tonåring. Tydligen är en fäbless för yngligar enbart okej om du är en vampyr.

I filmen Twilight där Bella blir kär i den betydligt mycket äldre vampyren Edward och vill därför att han ska gör henne till vampyr. Eftersom han vill att Bella ska leva ett normalt liv vill han inte göra det, vilket gör henne nervös och stressad. Snart är hon ju äldre än honom! Gammal och ful! För inte kan hon se äldre ut än Edward, det vore ju hemskt. Även här blir det tveksamt vad ålder egentligen innebär, men Bella lägger uppenbarligen mest vikt vid den fysiologiska processen och inte vid att hon, även då hon är 50 år, bara är barnet i jämförelse med Edward.

Sookie i True Blood är i stort sett alla säsonger kär i någon gammelvampyr. Hon verkar inte bry sig ett dugg angående deras ålder, men å andra sidan har hon inte heller problem med deras människoätande eller enorma kontrollbehov, så det är föga förvånande. Vampyrernas ålder är dock inget som hymlas med, utan vi blir gång på gång påminda om deras egentliga ålder. I första säsongen har Sookie lyckats få Bill att prata på ett veteranmöte om sina krigsminnen, vilket borde få henne lite avtänd då han har mer gemensamt med random gammalt krigsrussin i lokalen än med henne. Men Sookie blir istället alldeles till sig i trasorna.

Vad betyder det här egentligen? Är det ett filosofiskt spörsmål att gotta ner sig kring, eller enbart, som allt annat jag tänker på, ett tecken på en förlegad kvinnosyn? Och manssyn också för den delen. Och varför har vi ett sådant omåttligt begär av att se 200 år gamla vampyrer ligga med tonåringar? Och när gick vi ifrån den vedertagna definitionen av ålderdom? Kanske är det därför vampyrer är och förblir en het potatis, de är helt enkelt den perfekta projektionsytan på alla våra existentiella problem. De har ju allt det där vi inte har: evig ungdom, frihet, utseende, odödlighet samt en ständigt sugen tonårig vid sin sida.

Johanna Söderhagen är lärarstudent, älskar Buffy och bloggar om teve på TV-klubben.

 

Illustration: Helena Blom