Lola Versus

Victoria Machmudov har sett ännu en film om jakten på den rätte.

Han älskar mig, han älskar mig inte…

New York, åldersnoja och sökandet efter ”den rätta” går ofta hand i hand i chick flick-genrens värld.

Dessa tre små ord skulle vara nog för att beskriva Sex and the City eller någon annan populärkulturell företeelse riktad till en kvinnlig publik. Men i det här fallet handlar det istället om rom-com filmen Lola Versus.

Lola står inför sin 29:e födelsedagen och känner sig gammal som en runsten. 30-årskrisen är påtaglig och den biologiska klockan är på väg att börja ticka. Bortsett från detta är tillvaron perfekt. I alla fall tills den dagen hennes partner drabbas av rädsla för att binda sig och drar sig ur ett planerat giftermål. Joel Kinnaman får här sina 15 minuter i rampljuset som pojkvännen Luke.

Filmen utspelar sig i realtid med Facebook, smartphones och allt vad det heter som erövrat de västerländska folkets hjärtan. Greta Gerwig är Lola: en självupptagen aspirerande författare, strandsatt i sitt egna universum. Antagligen i Williamsburg, Brooklyn, eller någon annan trendig och bohemisk stadsdel tätbefolkad med hipsters, där konstnärer och musiker från oetablerade band florerar. Under ett års tid genomgår hon sorgens olika faser med tröstätande, redlös berusning och pendlandet mellan flyktiga sexuella kontakter. I längtan efter tvåsamheten trasslar hon in sig i ett nystan av kärleksproblem.

Lola Versus urskiljer sig inte avsevärt från resten av relationssmörjan som dykt upp inom indiefilmens område de senaste åren, utan är en ljummen dialogdriven rulle med bländande ljusstrålar ständigt i bild, och en enkel och självklar premiss: att vara singel är inte jordens undergång.

Victoria Machmudov har recenserat film för bland annat Kulturbloggen, Tidningen Kulturen och Eken Magasin.