Musiktips: Northern Spies – Enda vägen ut

Michael Porali tar farväl av 2012 och ser fram emot 2013.

”Alla går sönder hela tiden men jag står kvar som förr”

Med en EP bestående av fyra egna låtar, en cover och två inspelningar där Let’s Whisper och Colon Clary tolkat varsin Northern Spies-låt, gör Astrid WH (som hon kallar sig på Soundcloud) entré på indiescenen. Givetvis är det inte bara en låt som lyfter skivan, utan ”My middle names” glittrar och glänser från början till slut, men det är vid femte spåret jag fastnat och troligtvis inte kommer kunna ta mig ur. En redan fantastisk låt vid namn ”First bus” har fått en ny skrud i och med ”Enda vägen ut”, vilken klär den perfekt. Inte för att översättningar eller ens coverversioner/remixar av låtar någonsin, eller nästan iallafall, tillhör mina favoriter men i det här fallet handlar det snarare om att det faktiskt är två helt skilda låtar och utan att ha lyssnat nämnvärt på just ”First bus” tidigare är det inte många vakna timmar den senaste veckan jag tillbringat utan båda dessa låtar, helst spelade i rad. Och om det nu verkar som om jag bara kräks ur mig en massa meningslöst babbel är det helt enkelt så att man ibland, även som van musikskribent, snubblar över något som är för skört, vackert och/eller perfekt för att ens försöka formulera sig om. ”Enda vägen ut” är en sådan låt och hade jag inte redan varit bjuden på nyårsfest hade jag skålat med mig själv till den på tolvslaget, samtidigt som jag lovat mig själv att 2013 ska bli precis så fantastiskt som 2012 inte var.

”Att leva tar en livstid och jag blir galen om jag väntar på slutet nu.
Jag är inte sista vägen härifrån. Det finns ingen lösning ni kan nå.”

Lyssna på Soundcloud.