På spaning efter den tid som flytt

Vad vet man om förr i tiden egentligen? Ja, inte ett dugg, förstås. Ändå kan man gå runt med föreställningar av hur det såg ut på Gustav Vasas tid, på 1800-talet, på 1920-talet, och så vidare. Inpräntat av några procent historielektioner på högstadiet, några procent böcker, och resten en jäkla massa film. Det har man väl sett i Arn, Tre Solar, Mad Men, Schindler’s List eller Kådisbellan? Call Girl kanske, fast hur var det nu med Palme? Man fick väl en annan bild i dokumentären om honom. Faktabaserat eller inte, skildringar som görs idag har ett enormt inflytande på din känsla för andra tider. Det känns tryggt att hävda att det blir en ytlig förståelse.

Historieätarna är TV-programmet med ambitioner att skildra historien mer närgånget, och ur fler aspekter än gamla tronföljder, vapen och kostymer. Passande nog främst speglat genom ett intresse som verkligen är en markör för vår egen tid: maten. Förlagan är brittiska Supersizers, men Historieätarna är naturligtvis tydligt färgat av programledarna Erik Haags och Lotta Lundgrens stil, välbekant om man sett Landet brunsås. I Historieätarna får programledarduon äta tidstypisk mat efter autentiska recept. Förutom maten ingår i historielajvet att duon klär sig i epokens vanliga kläder, sysslar med tidens populära aktiviteter, tar autentiska huskurer mot rännskita och mensbesvär, och intervjuar experter på olika områden, ofta under en bisarr middagsbjudning. Richard Tällström är den ständigt återkommande måltidsforskaren som får sätta måltiderna i sammanhang.

Överklassens matvanor får mest uppmärksamhet, vilket kanske inte är så konstigt när underklassernas resurser även i de bästa tider mest gett ärtmjölspannkakor och ölsupa, och i de sämsta tider: soppa på gräs och svångrem (jodå, på allvar). Den torftiga lerliknande gröten som var statarnas vardagsmat även utanför svältåren blir en helt ny insikt om livets jävlighet förr. Likaså att samtliga klasser och stånd ända fram till 1920-talet fick dricka alkoholhaltiga drycker över hela brädet eftersom rent vatten i princip inte fanns. Det blir mycket varm öl och en och annan adlig frukostsup för programledarduon att dricka. Historieätarna ger sannerligen inte något romantiskt skimmer över historien. Däremot blir det väldigt roligt, inte bara för chockeffekten av rätter som tupphuvud, soppa på komule, eller hönsfågel fylld med småfågel. Erik Haag och Lotta Lundgren är väldigt bra på att närma sig ämnen med rätt balans av komik och allvar, och med ett lysande minspel därtill. Inte ens spexinslag debatten mellan hattarna och mössorna, placerad i dagens SVT:s Agenda, blir för mycket. Rejält uppfriskande är också det genomgående genusperspektivet.

Men det märks att skildringen av forna epoker färgas av vår samtid även här. Sjuttiotalsavsnittet är en komisk höjdpunkt på många sätt, men också avslöjande för perspektivet hos medieproducenter 2012. Lotta Lundgren poängterar att hon äter medhavd lunch på sitt sjuttiotalsjobb (för då fanns ju inga lunchrestauranger!), vilket bara människor i Stockholms medievärld kan tycka är anmärkningsvärt och ovant för en nutidsmänniska. Detsamma gäller betoningen av att man hade sex ”utan att bli ihop sen”, sagt som vore det en utdöd vana på 2010-talet. Framför allt är det intressant att duon under sjuttiotalet plötsligt inte lajvar människor i olika samhällsklasser som i övriga avsnitt. Kvinnokampen finns med, men något klassamhälle låtsas man inte om. På sin höjd nämner man uppdelningar i kollektivhippies eller svensson med villa, vovve och volvo. Att se demonstrationståg som ett tidens tecken blir då något märkligt. Var ”vänstervågen” bara en protest mot matmomsen? Kanske är tider närmare oss svåra att visa upp på samma svepande sätt som man kan göra med ett bekvämt avstånd på hundra år eller mer. Driften med närliggande historia får lätt något ängsligt över sig. Det känns ännu tryggt att anta att filmatiseringar av en tid ger en ytlig förståelse.

Det hindrar inte att Historieätarna kommer närmare än mycket annat om man intresserar sig för vad det faktiskt innebär att leva i smutsiga och mörka tider, i skuggan av ett krig, eller som kvinna på 1800-talet med härliga framtidsutsikter såsom att gifta sig rikt och bli inlåst i lägenheten, eller att sälja sex till punschfyllon på Berns.

Fotnot: Snart är samtliga avsnitt borttagna från SVT Play, men förhoppningsvis får vi se en andra säsong framöver. Den som missat serien helt och inte har tålamod att vänta på ett besked om dvd-släpp använder sig med fördel av internet. En hel del bonusklipp (och recept!) finns också på programmets sajt.

Illustration: Peter Lundgren

En Kommentar

  1. Just detta med sex chockade mig något fruktansvärt. Sex utan att bli ihop? Huga vad tossigt och sjuttis. Herrregud.