Carpe fucking diem

Ibland vet man inte riktigt vad man ska säga för det man ser är så obegripligt att man inte vet hur man skall förhålla sig till det hela. Ibland undrar man om någon driver med en eller om det faktiskt är på riktigt. Ibland undrar man om det är något som man själv har missat eller om det är någon mänsklig faktor som blev kvar i kuvösen på BB. Jag befinner mig på toaletten på en frisörsalong och vid första anblicken ser badrummet helt vanligt ut. Men när jag studerar rummet lite tydligare så ser jag till min förvåning att någon har fått för sig att fylla hela handfatet med hjärtformade stenar med texterna: ”carpe diem”, ”tänker på dig”, ”kärlek” och ”vänskap”. Jag hinner tänka väldigt många tankar, tyvärr så är ingen av de tankarna i närheten av att jag skall gå ut och fånga dagen.

Från min uppväxt på 90-talet så minns jag kylskåpsmagneterna hemma hos mina vänner. Kylskåpsmagneter med slagkraftiga ordspråk som skulle ”träffa mitt i prick” alternativt kloka citat från kända personer, gärna av genren vis man/kvinna förslagsvis Dalai Lama. Magneterna såg i regel nästan identiska ut; rektangulära med ett typsnitt som skulle få vilken AD som helst att drömma mardrömmar i flera veckor. Ibland kunde det finnas en bakgrundsbild som i regel alltid var en naturbild, kanske en trädkrona eller varför inte en klassisk havsbild? Allt för att läsaren skulle komma in i ett sprirituellt mood för att lättast skulle kunna ta in alla klokheter och levnadsråd.

Den här typen av fula magneter har givetvis ingen plats i dagens moderna hem med inredning som är så genomtänkta att hälften vore nog. Affirmationsorden däremot hittar du överallt i allmänhet och i inredningsammanhang i synnerhet. Vad sägs om ett litet ”home sweet home” i på hallväggen eller bokstäver som bildar ordet ”Kärlek” på fönsterbrädan i sovrummet? Tanken med orden är, antar jag, att ta in budskapet och få en daglig påminnelse på samma vis som 90-talsmammornas kylskåpsmagneter. Tyvärr så köper jag inte riktigt själva idén och det är det nog ganska få som gör i längden. På samma vis som kylskåpsmagneterna är lika svåra att hitta som Världsnaturfondens listade djurarter så kommer även snart en tid då väggaffirmationerna mest kommer att vara något som måste dammas på väggen för att sedan gå en brutal framtid till mötes i 5 kr-lådan på valfri loppis. Allt har sin tid och när det finns kvällskurser i mindfulness och positivt tänkande så är det knappast en ny världsreligon som vi pratar om. Snarare just en trend som vissa personer är smarta nog att skapa en lukrativ affärsverksamhet runt. Inget fel med det men att försöka få det att framstå att man har någon djupare mening med ”home sweet home” på väggen är däremot lite mer problematiskt. Det är ju knappast så att man gillar sitt hem mer bara för att man hittar till närmsta Rusta-butik och kan hantera en hammare och spik.

Att affirmationer känns som något vackert och fint tycker jag mest känns skrämmande. Om man behöver en sten i ett handfat för att komma ihåg att tänka på någon så är man rätt illa ute och då kan knappast en sten hjälpa en. Däremot så tänker jag att affirmationer hade varit väldigt praktiskt och bra om de kunde hjälpa en att tänka på allt som är för tråkigt för att man ska gå runt och tänka på självmant. Exempel på detta skulle kunna vara att ha betala hyran som bakgrundbild på telefonen den sista varje månad och boka tvättid skrivit med romantiskt typsnitt på de sista rena sockarna. Eller varför inte göra som Helen Billgren och tatuera in inköpslistan på överarmen? På så vis skulle man få en massa tid och tankeverksamhet över. Kanske hade man till och med kunnat gå och fångat den där förbannade dagen.

Emma Karlsson är textilekonom och en av Mints allra flitigaste skribenter. Hon har bland annat skrivit ett hyllningsbrev till kvällsmänniskor och om det här med att vara någons hälft.

Illustration: Peter Lundgren