Header_otyg.png

Och ättestupan fanns inte heller

En massa saker du trodde att folk förr trodde är inte sanna.

 

Förr i tiden trodde folk på konstiga grejer. I skogen fanns oknytt, och i ladugården och under golvbrädorna fanns vättar och tomtar som det var bäst att hålla sig på god fot med. Bortbytingar verkade finnas på var och varannan gård. Blåkulla besöktes punktligt av häxor varje påsk, så det var bäst att bränna av några stycken per år. Mörkare och dummare tider ju längre bak en kommer. På medeltiden var jorden bestämt platt, det kunde allt folk se själva.

Nu händer det förstås att folk tror på konstiga grejer idag också, inte bara bland vidskepliga och konspirationsrädda. Faktoider, missuppfattningar som tagits för fakta, smyger sig in lite överallt. Det där jag påstod nyss om att folk på medeltiden trodde jorden var platt, det är till exempel inte sant. Dåtidens lärda var helt överens om att jorden var rund, och hade varit ända sedan grekernas storhetstid. Trots det hävdades den medeltida tron på den platta jorden i mina historieböcker i grundskolan, ibland illustrerat med ett gammalt träsnitt:

Bilden visade hur medeltidsmänniskan föreställer sig att världens ände nås, där en kan kika ut genom himlakupolen. Problemet med den är bara att den varken är ett träsnitt eller medeltida, utan troligen skapades 1888 för en bok av astronomen Camille Flammarion. Den utgavs sedan för att vara ett medeltida träsnitt. De över tusen ord som en bild sägs berätta behöver alltså inte vara helt sanningsenliga.

När Colombus skulle segla till Indien genom att korsa Atlanten fanns naturligtvis många som tvivlade på projektet, och säkerligen vissa som kallade honom galen. Men inte för att han skulle riskera att segla sin besättning över jordens kant, utan för att han räknade som en kratta. Columbus trotsade de välkända och precisa beräkningar av jordens omkrets som funnits sedan åtminstone Erathostenes år 200 f. kr., och hävdade att omkretsen var så mycket mindre att Indien borde ligga där han istället ovetandes upptäckte Amerika.

Mytbildningen om att medeltidsmänniskan levde i en mörk tidsålder och trodde på saker som en platt jord verkar ha fått fäste på 1800-talet, bland annat genom Washington Irvings roman om Columbus, och en bok av Antoine-Jean Letronne som listade kyrkans alla fel. Båda baserade sina påståenden om att folk trodde på en platt jord på en obskyr grek från 500-talet, som tillskrevs inflytande trots att denne aldrig översatts från grekiska förrän under upplysningen och alltså inte haft någon relevans alls.

Att trycka till kyrkan lite extra var säkert en oemotståndlig frestelse för västvärldens vetenskapsmän på 1800-talet, och för att vinna fejder mot teologer om exempelvis evolutionsteorin var smutskastande av kyrkans allmänna världsbild säkerligen en vinnande strategi. Det moderna samhället som växte fram kunde börja betrakta förfäderna som religiöst imbecilla feodaloffer som en sorts självbekräftelse. Om den mörka tiden var förr, är detta i sanning en högre civilisation. I jämförelse åtminstone. Tryggheten i att utvecklingen går framåt kan vara en stark drivkraft och vi verkar förvånas över att till och med i år, 2013, kan något vara undermåligt eller orättvist. Som om det var en naturlag att tiden är synonym med utveckling.

Självsäker mobbing av folk från förr i tiden är alltså inte något som dött sedan dess. Förutom att fortfarande tro på tron på den platta jorden så är det också vår tur att göra oss lustiga över folk under förra sekelskiftet. Till exempel för att de med bergfast tro på moderniteten kunde övertygas om att Titanic var ett osänkbart skepp. Men där går vi bet, eftersom dåtidens övertygelse om Titanics osänkbarhet också det är en myt. Vart och vartannat skepp de åren marknadsfördes på samma sätt, och därför ingav påståendet knappast mer än halvhjärtat förtroende hos allmänheten, precis som vilken överdriven reklamtext som helst idag. Men när Titanic sjönk på ett så spektakulärt och säkerligen vårdslöst sätt, på jungfrufärden och allt, så var ironin helt enkelt så oemotståndlig att snacket om osänkbarhet överdrivits sedan dess. Varför låta ett så bra exempel på högmod gå till spillo? Det är inte konstigare än att vi nu gärna delar vidare helt obekräftade storys om klantiga rånare i Ryssland och liknande till alla Facebook-kompisar.

Vidare i  förfadersmobbingen luras vi fortfarande att tro på faktoider som att viktorianer satte kjolar på bordsben för att undvika att män hetsade upp sig, eller att potatisen blev populär i Sverige bara för att det gick att tillverka brännvin av den. Inget av detta är sant. Det är inte ens sant att pyramiderna i Egypten byggdes med brutalt slavdriveri, de restes med helt vanlig avlönad arbetskraft trots att det var superlänge sedan och före all västerländsk upplysning.

Skillnaden mellan oss och folk på exempelvis medeltiden är inte intelligens, utan att vi har lite större möjlighet att granska källor idag. Ändå granskar vi förstås inte allt hela tiden. Det innebär att vi får tji ibland, men visst är det mer praktiskt att ha ett urval av betrodda källor till information än det är att upprepa varje experiment och varje erfarenhet för att våga tro? Det är nog ingen bra idé att lita blint på allt en läser, ens i sin lärobok i historia, men att aldrig lita på något leder snarare åt det primitiva än det upplysta, eller till en kurs i foliehattsvikning. Se bara till att ha fler informationskällor än dina kompisars länkar på Facebook.

– –

Lästips för mer myter och faktoider:

–  101 historiska myter, av Åke Persson och Thomas Oldrup (Historiska media 2010)

Faktoider.nu

Illustration: Jon Munter, blogg

Kommentera