Söndagsskolekampen

Vilken tro gav bäst söndagsskola i Lettland på 90-talet? Tanja Suhinina fick prova två olika när det begav sig.

Människornas behov av att tro kan inte underskattas, likaså trons vikt i samhället. Trycker man ner tron på ett ställe dyker den fram i ny skepnad. Stöter man bort tron fylls tomrummet med annan. Efter 70 år av ateism (och en statlig ideologi med någonting religiöst över sig) var suget efter tro stark på de tidigare sovjetiska områdena när imperiet sönderföll vid decennieskiftet 1980-90. Den länge nedtystade kristna kyrkan kunde resa sig igen och nya sekter strömmade in med nytt opium för den vilsna befolkningen. När allt detta hände var jag för liten för att genomföra en sådan analys. Som en baby boom-åttifyra var jag främst engagerad i att teve sände Superbook och jag fick gå i söndagsskola.

“Vad är en söndagsskola?” kan en sekulärt uppvuxen konfirmerad svensk fråga sig. Jo, en söndagsskola är en söndagsaktivitet för barn där en kyrka, sekt eller annan religiös rörelse lär ut sin tro til barn under mer eller mindre barnvänliga omständigheter. Olika samfund har olika syn på detta med söndagsskola, och som läsare har du tur! Undertecknad har nämligen testat såväl en ryskortodox som en Hare Krishna-söndagsskola mellan 1990 och 1994, och kan därför bjuda på en spännande jämförelse.

Rysk-ortodox Hare-Krishna
Sagostund Gamla och nya testamentet, och något helgon då och då. Spännande, trots den enorma spoilern för Nya Testamentet på altaret. Mycket sensmoral. 3 Mahabharata, Ramayana och skildringar av Krishnas liv. Mycket action och spänning. Oklart vad man ska lära sig av att Krishna hade 16108 fruar. 4
Mat Serveras inte på söndagsskolan. I samband med gudstjänst: små torra bullar och underlig kompott. Annars som vanligt, utom när det är fasta. Vilket det är mest hela tiden. 1 Lakto-vegetarisk kost. Huvudsakliga behållningen med Hare Krishna. Värd nästan alla Bhagavad Gita-verser jag tvingades memorera. 5
Fashion Kvinnor bör täcka huvudet i kyrkan. 1 Sari, smink och så mycket bling man kan bära. 5
Musik Under gudstjänst: körsång på kyrkslaviska. 3 Under gudstjänst: allsång på sanskrit. 5
Målarböcker Den gudomliga liturgin i bilder. 2 Ramayana i bilder. 4
Lokal Gammal kyrka med ikoner och vaxljusdoft. 4 Upprustat bostadshus inrett med gudabilder. 2
Läxförhör Inga. 5 Verser ur Bhagavad Gita. Utöver det förväntas man läsa Hare Krishna-mantrat några hundra gånger om dagen. 1
Nytta senare i livet Allmänbildning kring bibeln är alltid bra i ett samhälle med kristen grund. 4 Tokiga färdigheter i vegetarisk matlagning. Tyvärr finns det lite användning för sanskrit och detaljkunskap om Krishnas liv. 4
Hur man uppför sig? Man lyder sina föräldrar, syndar så lite man kan, och biktar sig när man syndat. 3 Man ser till att ha mer god karma än dålig karma. Dålig karma får man av att äta kött eller exponeras för det vanliga samhället. 3
Om man inte uppför sig… …hamnar man i helvetet. 1 …återföds man som någonting dumt. Sedan drunknar man i ett hav av karma. 0
Varför jag slutade De slutade berätta sagor och började bara gå genom hur en gudstjänst ser ut. Då blev det tråkigt. 2 Jag insåg att man förväntades tro på sagorna och fick troskris. 3
Summa poäng 28 36

 

Slutsats:

I den ena skolan fick man sitta still och lyssna på predikan (och då hade man tur, i vanliga fall fick man stå och lyssna på predikan). I andra skolan fick man dansa, sjunga, och äta god mat som olika sätt att prisa gud. Det är inte särskilt förvånande att Hare Krishna var fruktansvärt mycket roligare för en lågstadieunge.

Även om jag var något tveksam till att tillbringa söndagarna i religiösa studier istället för framför Disneydags (ja, precis samma som ni hade i Sverige) (ja, jag var bitter) (nej, jag är inte fortfarande bitter), måste jag i efterhand medge att söndagsskolorna har gjort mig till en bättre människa. Inte var för sig, utan som följd av att jag fick prova på båda. Som lågstadiebarn fick jag inifrån två helt olika samfund lära mig om skillnader och likheter mellan olika sätt att tro, och förstå detta på ett djupare plan än vad vanliga skolans religionskunskap kunde erbjuda. Och att sedan få genomgå en helt egen troskris innan man hunnit fylla tio ordentligt, här snackar vi utveckling deluxe!

[Varning. Skribenten försöker på intet sätt uppmana överambitiösa föräldrar till att stoppa in sina barn i så många söndagsskolor de bara kan hitta. Att experimentet fungerade väl på mig i 90-talets Lettland innebär inte att fynden kan generaliseras till svenska förhållanden. Fler studier behövs.]

Tanja Suhinina är psykolog, hemsk nollåtta och bloggare på ablativ.blogspot.se

Illustration: Malin Skogberg