Grand Central

Vanliga människor i fokus i tävlingsfilm på Stockholm film festival.

Regi: Rebecca Zlotowski
Frankrike. Drama
Tävlingsfilm, Stockholms filmfestival 2013

Filmer om vanliga människor, med vanliga jobb, vanlig fritid och vanliga relationer görs oftast bättre i Europa än i USA. I franska Grand Central får huvudpersonen Gary jobb på ett kärnkraftverk. Han får boende i några enkla baracker, blir bekant med sina kollegor och inleder ett förhållande med en kollegas fästmö, som jobbar i kärnkraftsverkets tvätteri. Scenerna från kärnkraftverket är mycket välgjorda och spännande, och det är alltid en fascinerande och lite skrämmande tanke att de som jobbar på kärnkraftverk också är vanliga människor som har en dålig dag ibland.

Nyckelordet är sammanhållning: alla i teamet måste hjälpa och ställa upp för varandra, vilket den lite äldre gruppledaren försöker inpränta i de nya, unga killarna. Att det inte är en Hollywoodproduktion är tydligt, Gary har till exempel samma skjorta på sig hela filmen. Alla karaktärer känns väldigt trovärdiga. Jag är särskilt förtjust i Toni, kollegan som blir bedragen (spelad av Denis Ménochet som har en mindre roll i Inglourious Basterds). Hans sammanbitna, lite svettiga man har en stark utstrålning trots att han inte säger särskilt mycket. Men även huvudpersonerna Gary (Tahar Rahim) och Karole (Léa Seydoux) känns äkta, även om man kan reta sig lite på Karoles klassiskt förföriska pin-upstil. Som ofta i den här typen av film är slutet relativt öppet, men den spända nervositeten från kärnkraftverket dröjer sig kvar i biobesökaren.

Ylva Rehnberg är journalist, svag för diskbänksrealism och twittrar sporadiskt på twitter.com/ylvarehnberg

Illustration: Karen Canales