Header_otyg.png

Intervju: Sóley

Sóley spelade länge med Seabear och Sin Fang innan hon valde att gå solo. 2010 släppte hon EP:n Theater Island och 2011 kom debutalbumet We Sink (båda på Morr music).

Vi träffas flyktigt på ett stimmigt konserthus i Reykjavik, strax efter en bejublad konsert där Sóley bland annat bjudit på en ny loop-baserad låt om Halloween, mellansnackat på ömsom isländska och ömsom engelska, charmat publiken med skämt och ett sätt att inta scenen och bjuda på sig själv som ger en känsla av Sóley aldrig gjort något annat.

Har du varit tvungen att göra några svåra val under din musikkarriär?
Karriärsmässigt, nej. Allt har gått väldigt smidigt. Jag har aldrig brytt mig om karriär eller pengar. Det skulle vara kreativa val isåfall. Ibland vill människor runt mig försöka styra vad jag ska göra, t ex vilka låtar som ska vara med på albumet. Skivbolaget kan komma med förslag och idéer som jag inte tycker om, för jag vill själv ha kontroll över det jag gör. Att kunna säga nej och stopp, det tror jag är viktigt, att fatta dina egna beslut och inte låta någon annan tänka åt dig på det kreativa planet. Jag vill helst hålla business och kreativitet separat. Jag tror jag har haft tur, människorna runt mig respekterar det jag gör och förstår att jag vill göra det på egen hand.

Ett val du gjorde var att börja göra musik själv istället för att spela i ett band.
Det var egentligen inget val, det var mer som något som bara hände. Jag gjorde lite musik i ett band, sen började jag göra musik själv. Jag var förstås tvungen att göra ett val, att jag skulle släppa en EP. Men folk frågade mig om jag ville göra det och det är klart att jag ville göra det. Det var ett lätt val (skratt).

Om du var tvungen att välja en enda isländsk artist att lyssna på?
Just nu? Skúli Sverrisson. Han är basist, gör jättebra melodier på sin bas, jag gillar verkligen hans musik.

Vilken är din favoritval?
Jag har faktiskt aldrig sett en val. Men jag säger späckhuggare (killer whale). Den har ett så obehagligt namn. En sån vill man inte möta på gatan.

Fotografi: Inga Birgisdottir

Kommentera