Länge leve vårt gemensamma

Vem ska ta hand om oss när vi blir gamla?

Om ett år fyller jag 30. En milstolpe kommer passeras och kanske kommer jag känna mig vuxen på riktig? Hittills har jag varit förskonad från åldersnoja och ångestfyllda födelsedagar. Men att bli äldre skrämmer mig. Fy fan för att bli gammal. Hamna-på-hem-gammal.

Sedan 1990 har privatiseringen i Sverige gått snabbare än i något annat västland. Alliansen har som bekant sålt ut vår gemensamma skola, våra vårdcentraler, apotek och allmännyttans lägenheter. Vår folkvalda regering har utan att blinka sålt ut välfärdens kärna och dessutom gett de som har det gott ställt några extra hundralappar i månaden. Och de privata företagen har gjort fynd, priserna har ofta legat långt under marknadens pris.

Vi som får ta smällen betalar med vår rädsla över att bli sjuka, gamla eller arbetslösa. Det är ingen värdig vardag.

Redan inför valet 2006 slutade Moderaterna prata om privatiseringar och valde istället att ivrigt tala om ”mångfald och kvalitet” när de planerade att sälja ut nästa ålderdomshem. Uppenbarligen fungerade det, på löpande band såldes den ena vårdcentralen efter det andra apoteket ut.

Först på senare tid har någonting hänt. Plötsligt har vi blivit medvetna om att Alliansen i åtta långa år har iscensatt och genomfört en stöld från vårt gemensamma ägande. Utan att blinka har de slagit sönder våra samhällsfunktioner. Först nu börjar vi vakna och inse att stöld aldrig är okej. Att det som en gång var vårt gemensamma egentligen var heligt. Ovärt att vi var så sega i starten bara, alliansen har skaffat sig ett rejält försprång.

Det är smärtsamt att inse att vi med tiden har tappat bort tanken på vårt kollektiva. I Alliansens fuskbygge till samhälle frodas bilden att det är var man och kvinna för sig som gäller. Att vi är individualistiska robotar som sätter våra självförverkligade jag främst. Istället för att leva sida vid sida har vi blivit konkurrenter med allt vad det innebär. Som om ensam verkligen skulle vara stark. Men jag har genomskådat illusionen och vet att det är kvalificerad bullshit.

Vi behöver varandra, det kan låta banalt, men hur stark du än känner dig kommer du någon gång i livet behöva en hand att hålla, hårt, i. Därför är det så jävligt att Alliansen med mister Reinfeldt i täten har sålt ut den där trygga handen, till vrakpris! Skönt att det inte är långt kvar tills vi kan sätta stopp för vansinnet och ta tillbaka det som är vårt.

Sanna Schiller

Illustration: Jakob Feltsen